Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 april 1870, sida 1

MN MMMM MD I mitt sednaste bref sysselsatte jag mig med Berlins universitet i allmänhet. I dag vill jag försöka att för er presentera nå. gra af de bekantaste universitetslärarne Jag skall undvika att trötta er med en lång redogörelse för alla de vetenskapliga systemer, som stå i sammanhang med dessa herrar och representeras af dem: för detta ändamål finnes det fackjournaler. Min mening är att teckna fritt skizrerade porträtter, hvilka tillika äro egnade att framställa de porträtterade i deras samfällda verksamhet. Den mest kända personligheten vid Berlins universitet är för närvarande otvifvelaktigt professorn d:r Virchow. Han är lika namnkunnig såsom universitetslärare som i sin egenskap af parlamentarisk storhet. Tillhörande den medicinska fakulteten, representerar han i sin vetenskap patologien och anatomien. I båda dessa fack har han banat vägen för nya riktningar. Grefve Bismarck gjorde honom en gång i kammaren en stor kompliment; han jemförde de resultater, hvilka Virchow såsom anatom uppnått, med dem, på hvilka han sjelf, Bismarck, kunde blicka tillbaka, men han tillade, att likasom han beredvilligt erkände Virchows öfverlägsenhet i anatomien, så borde Virchow erkänna hans, Bismarcks, öfverlägsenbet i politiken, hvari anatomen ej kunde vara annat än dilettant. Komplimenten förvandlade sig på detta sätt till en snäsa, lika högfärdig som oberättigad. Det kan ju icke förnekas, att ministern, som i sin hand förenar alla den högre politikens trådar, måste vara bättre bevandrad i dess affärer än någon annan. Men han har detta oaktadt ingen rättighet att af sin ställning göra ett monopol och att nedsätta eller helt och hållet förneka andras politiska insigt. Gör han likväl detta, så ådrager nan sig misstanken att frånkänna hela folkrepresentationen det inre berättigandet till dess existens. Virchow har en eminent förmåga att skåda på djupet af förhållandena, att uppfatta tingens väsende. Denna förmåga är hos honom universell. dan har blifvit en utmärkt anatom, emelan han valt anatomien såsom specialysselsättning; han skulle i hvarje annan eetenskap ha presterat detsamma och utan vifvel äfven ha blifvit en berömd statsnan, om han velat beträda denna bana. rån Bismarck skiljer honom visserligen n oöfverskridlig klyfta. Dessa båda mäns rinciper gå i direkt motsatta riktningar. sismarck har ett mål, och detta söker han Ppnå, på hvilka vägar det än må vara. riget och en fredligt-diplomatisk förhanding, revolutionen och legitimismen, våldet ch smickret, diktatur och parlamentarisk tyrelse — allt detta är för honom endast ägen till hans mål, han försmår ingen