Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 april 1870, sida 3

sig efter valsens takt, till dess byggna i sina grundvalar 2? Puff. I Wienerbladet ,, Neue freie Presse läses bland annonserna följande: Napoleon III. Herr F. Mason, Dublin. Min kusin Pierre och hr Rochefort ha nyligen gjort starkt intryck på mitt gråa hufvud. Till följe derat anhåller jag, att ni behagade till mitt i Dublin befintliga konsulat öfverleverera ännu 6 kartonger af Edert genom min lifmedikus hr Nelaton rekommenderade hårfärgningspreparat. Napoleon III. Paris, Tuilerierna i Febr. 1870. skakas Detta utmärkta af F. Mason i Berlin förfärdigade hårfärgningsmedel, hvilket, som häraf synes, användes af den som står Gud närmast, ställer hvarje annat preparat af samma art ibland England och Frankrike i bakgrunden, och säljes uti den österrikiska monarkien uti M. Millers Wiener-central-depöt. Bitter verldserfarenhet. Vid en större familjefest bade husmodern glömt att gifva mat åt en liten flicka, som var placerad i en vrå vid sitt eget lilla bord; detta förhindrade dock ej barnet att sitta helt stilla på sin plats. När försummelsen slutligen observerades, vände en af de närvarande sig om och sade tröstande: ,, Snälla barn begära aldrig något! Nej, men de få också aldrig något! tillade den lilla flickan saktmodigt. En hares äfventyr. Ett gammalt ordspråk säger: ,Ingen kan veta hvar haren har sin gång, och detta tycktes besannas af följande lilla tilldragelse: Farjunkaren L. var en höstdag för några år sedan ute och jagade hare på Vij ås i södra Upland. Haren gick jängt undan och då det bläste friskt, gick åretvet utom hörhäll, så att jagaren efter en lång väntan omsider måste gå hem utan sina hundar. En stund efter det han kommit hem kom en bonde från samma by och berättade, att hundarne vid Varpsands bro drifvit en hare ned i sjön. Haren hade sutit ute på udden af Vij ås och stacks der af hundarne, men vågade sig ej ut på bron, ty der var folk och hundarne lågo så nära på, att jösse ej var ,,karl att vända, utan måste ge sig ut i sjön. Han sam ut ett stycke, men blef snart redlos och till utseendet liflös, fast han ändock låg och flöt ofvan på vattnet. Denna tilldragelse bemärktes af en skärkarl, Nordblom, som låg der invid med sin båt och sålde strömming, och var han ej sen att med biträde af sin medhjelpare fiska upp haren, hvilken fortfarande ej visade tecken till lif och derför helt varligt lades ned i båten. Nordblom och hans karl gjorde sig nu räkning på harstek till följande middag, men det blef ingenting af, ty som båten lade till vid Rölunda-landet, qvicknade jösse helt oförtänkt vid och hoppade i land, utan att ens tacka för bjelpen. Dödsfall. I Milano har i dagarne aflidit vid 102 års ålder fru Codesaca, den vackra Saporiti, som för 82 år sedan i Prag skapade Zerlinas roll i Mozarts Don Juan. — Hon var den första, som sjöng ,, Batti, batti, o bel Mazetto, hon, som så förstod mästaren. IIon dog bortglömd, men hon hade fått lefva länge nog för att bevittna att Don Juan, som hon såg uppstå, förblef lika ung och frisk som på första dagen: hon såg två och åttio år gå till ända öfver mästerverket.