Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 april 1870, sida 3

ardete på IIISI UCU all Tala micuvorBerngte 101 troende alltid förlust Blandade ämnen. Argentinsk prisuppgift. Argentinska regerin gen utfästade på sin tid en premie af 8,000 pja Ister för den, som kunde på tillfredsställande sät losa uppgiften att bevara kött friskt till försänd ning i stort. 72 konkurrenter hafva täflat on detta pris, men endast 2 af de insända profvei hafva hållit sig friska, det ena från H. Scott I Glasgow, det andra från Liais Bodard i Strass burg. Den förre hade impregnerat hela djure med svafvelsyra, hvarigenom köttet hade bibehål lit vacker färg och friskt utseende, men utan at lukten eller smaken kunde bortskaffas genom kok ning. Den sistnämnde hade doppat köttstyckeni en lösning af svafvelsyradt natron och dereftei packat dem i hermetiskt tillslutna blecklådor Detta kött var välsmakande och kunde knappast skiljas från friskt, men bade förlorat en del al bumin, och kostnaderna voro så betydliga, ati sättet ej kan användas i stort. Ett tredje pro var skickadt från en hr Meyer i Bremen; mer enär detta var behandladt med salt och glycerin och följaktligen var saltadt kött, kunde det trots sitt utseende a färskt, icke komma i betraktande Emellertid, då de 3 nämnda förfaringssätten att bevara kött voro mycket vida öfver de andre insändarnes, så har komitten hemställt att hrr Scott, Bodard och Meyer skulle erhålla mention honorabel. Nationalmuscet i Louvren har blifvit tillökt med en ofantligt dyrbar samling taflor och andra konstverk, som den aflidne läkaren Lacaza har testamenterat detsamma. Samlingen består af icke färre än 880 nummer, men häraf har man gjort ett passande urval och anbringat 175 af de skönaste och mest sällsynta i det galleri, som nu har gifvarens namn, medan resten har fördelats mellan museerna i departementerna. Endast de 175 taflorna i Lacazas galleri uppskattas af kännare till 212 millioner francs, och det har, sedan det öppnades för publiken, varit öfverfullt af besökande. Lacaza var läkare med mycket stor praktik och använde 91 af sina inkomster för att tillfredsställa sin lust att samla. Han lefde så tarfligt som möjligt. Vid hans död fann man i hans bostad så godt som inga möbler, men deremot voro alla väggar behängda med taflor, och det fanns ingen vrä i den rymliga bostaden, der han ej hade uppstaplat dyrbara saker. Till en början samlade han af intresse för konsten, men sedermera öfvergick hans lust att samla till en fullständig monomani. Snabb resa. En rysk missionär, som den 2 Mars anländt till Petersburg från Sitka, hade tillryggalagt hela resan på endast femtio dagar, af hvilka han tillbragt fjorton dagar på orter under vägen. På 36 dagar hade han alltså rest 15,750 verst, hvilket gör nästan 500 verst om dagen. Från Sitka till San Francisco reste han sjövägen, derifrån med Pacifikbanan till Newyork (på 8 dagar inemot 6,000 verst), från Newyork till Bremen på ångbåt, som gick med 10—15 knops fart. Från Bremen bar det åter på jernväg af till Petersburg. Öfverresan hade kostat 900 rubel, berättar en rysk tidning. En oförliknelig korrespondent. Newyork Herald har en märkvärdig korrespondent i Paris, hvilken genom ett öfverraskande meddelande i en fart löst gåtan: IIvarför har franska nationens öfverhufvud i en hast blitvit så konstitutionelt? Kejsaren har, såsom denne för tillverkandet af humbugs mycket passande brefskrifvare berättar, dukat under för en vida starkare motståndare än venstern eller venstra centern, nemligen för — döden, kejsaren är död!... Han dog kring den 8 Sept. förlidet år för kirurgeh Ricords operationsknif. Att alldeles bestämdt säga dagen kan korrespondenten dock icke, men sjelfva faktum är ostridigt, menar han. .Det var kejsarens uttryckliga önskan, att man skulle hålla hans död hemlig, och kort före sin död erhöll han både Englands och Rysslands löfte, att tronen skulle tillfalla sonen. Den jäsning, som i Sept. rådde i Paris, gjorde det omöjligt att tillkännagifva för folket hvad som hade inträffat. Ministrarne och de förtrogne tjenarne blefvo vunna af kejsarinnan, och för att bedraga allmänheten anskaffades en kejsare för syns skull. Korrespondenten har med en stark kikare sett hur denne kejsare-mannequin gått och spatserat på terrassen i Tuilerierna och förklarar att han liknar urbilden på ett slående sätt och är lika stor som den aflidne kejsaren. Enligt korrespondenten hör denne mannequin till kejserliga familjen, dock ej till den arfberättigade grenen. Enligt korrespondentens försäkran var det denne monark-mannequin. som höll talet till lagstiftande kåren, som på Nyårsdagen mottog diplomatiska kåren — vid hvilket tillfälle bedrägeriet upptäcktes — och som nyligen åkte i vagn med kejsarinnan och den kejserlige prinsen på boulevarderna. Otacksamhet är verldens lön. Såsom bevis på en tidningsreferents otacksamhet anför en Newyorkertidning följande: ,, Reportern för ,, Sunday Mercury visade sig på en maskeradbal, gifven af .Liederkranz-Föreningen, åtföljd af åtta damer. En af de bästa logerna inrymdes åt dem och, sednare på qvällen, gjorde de åtta ,ladies och reportern ett fruktansvärdt anfall på matoch vinförråderna. Nästa Söndag blef ,,Liederkranz och dess bal förlöjligad i ,, Sunday Mercury och flera af sällskapets medlemmar kärrikerade. Om en af de förnämsta bland dessa hette det, att han var århundradets störste frossare och drinkare, fet som smör, full af lagerbier och i sin atlasdrägt nästan försmältande af idel välmåga. — En annan fann tablåen öfver Suezkanalens öppnande mycket fadd och uttalade sin förvåning, att förståndiga menniskor kunde finna nöje deri. Feta slickor, hett det, skratta åt processionen och programmet, tills tårarne rinna från kindbenen; men verklig humor kunde ej i dessa tablåer upptäckas. Tyska Valer ära vissarligen aldris aansfändioCn