Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 mars 1870, sida 2

En korsikan har dödat honom, såsom korsikan skall jag bandla Det skall ock vara hans bemödande att erhålla en sådan rättvisa som Victor Noirs far fordrade i denna hogtidliga stund. Den anklagade bar begått ett mord, som ingenting rättfärdigade. Läkhet inför lagen är kanhända fravsmånnens ömtåligaste känsla. IIade man i denna rättegång strängt följt denna känsla, bade icke kärande parten behöft så stora ansträngningar. Man talar olyckligtvis mycket om jemnlikhet, men tillämpar den så föga i lifvet. Så har man här sett vissa vittnen, t. ex. hr Milliåre och en deputerad för Paris, införas l. mellan gendarmer, under det den anklagade omgafs af en eskort, som snarare synes utgöra en hedersvakt än en bevakning. Det heter, att domstolen s detta mål sammankallats redan dagen efter tilldragelsen. Det är sanst, men tror man, att, om i buset N:o 59 Rue dKuteull bott en simpel medborgare, som icke betäckts genom ett lysande namn, denne fått i allskön lugn stanna i sin bostad, när midt på ljusa dagen, vid tröskeln af hans gatudörr upptagits den liflösa kroppen af hans ofler. Skulle man tillåtit honom fritt emottaga besök af alla sina vänner och med dem öfverlagga om sitt försvar. Sedan underkastar hr Floquet den anklagades föregåenden en granskning och yttrar sin förvåning öfver, att ej något sådant skett genom presidenten. Ilan omtalar det mord han begått i Rom på en officer vid de påsliga gendarmerna, ett mord som ådrog honow en dödsdom; skildrar ett utbrott af hans våldsamma lynne i Amerika; kommer derefter till ett mord, som han, när han vistades på ön Corfu, helt kallblodigt förötvade på en turkisk tulltjeneteman och för hvilket han af engelska regeringen förvisades från de Joniska öarne. Nu afbryter presidenten hr Floquet, emedan Fouvielles sak skulle företagas. Fouviclle införes under bevakning af 2 gendarmer och tager plats på de anklagades bänk. (ieneralprokuratorn uppläser anklagelsen. Vonvielie vidgär riktigheten deraf; kan blott förnekar sig hafva utropat: döda honom, döda honom. Han beklagar sina ord, ty en anklagad har rätt till vissa friheter. Presidenten förehåller honom, att han brustit i den aktning han var skyldig domstolen. Sedan generalprokuratorn framkommit med sina påståenden, håller advokaten Laurier ett kort och mycket sansadt försvarstal, hveri han förvämligast framhåller den lidelsetullhet som karakteriserar hela rättegången. År den anklagade (prinsen) att urakta, så är Fourvielle det äfven. ÄAfsigten, som onckligen konstituerar en förbrytelse, förefanns icke hos Fouvielle. Domstolen drar sig tillbaka för att öfverlägga och, när den kommer tillbaka, afkunnar den, att, på grund af mildrande omständigheter, straffas Fouvielle med 10 dagars fängelse och 50 francs böter. EfDenna dom väcker öfverraskning och gör ett mycket godt intryck, enär lagen rör sådana fall som det ifrågavarande bestämmer från 3 månaders ända till 5 års fängelse. Men när man ville skona prinsen, kunde man ju icke, utan att riskera allt för mycket i allmänna opinionen, förfara allt för strängt emot hans vedersakare. Man erfar at telegrammerna, att de följande dagarne, då advokaterna föredrogo sina tal pro och contra, äfven voro mycket stormiga. Presidenten påminte tätt och ofta kärande sidans sakförare om undseende för den anklagade. Denne föll dem stundom i talet med yttranden, som föga vittnade om någon begåfning, men så mycket mer om ett obändigt lynne och en rå, äkta korsikansk natur. När Laurier slutade sitt anförande med de orden: Victor Noir har förrärfvat martyrens odödlighet, den anklagade vaniärans odödlighet, så oqvädade prinsen Laurier. Dennes medbroder Floquet förifrade sig då ända derhän, att han utropade: ,, Ned med korsikanerna! Detta passerade sistlidne Fredag, Marie bebådelsedag. Den definitiva utgången känna vi alla. Att den ytterligare förbittrar de oförsonlige är säkert, men betänkligare är, om allmänna rättskänslan deraf tager anstöt. Detta är ej alldeles omöjligt. I en sak bafva de oförsonlige rätt, och det är, att den hos franska solket starkt utpräglade jemnlikhetskänslan genom denna rättegäng fått svåra knuffar. Hvad som i denna riktning syndats torde hufvudsakligast böra skrifvas på de i Frankrike rådande partifsörhällandenas räkning. Ministeren Ollivier, som dock torde få bära hundhufvudet derför, vilja vi gerna antaga vara ren i denna sak. Till detta antagande berättigar, bland annat, en notis i ,la Cloche ett af de oförsonliga bladen. Enligt denna notis hade formella ordres afgått från Paris, att den anklagade skulle inför domstolen åtföljas af tvenne gendarmer. När den anklagade härom sattes i kännedom, utbrast han i sådant raseri, förklarande, att man då finge släpa honom med våld inför rätten, att vederbörande i Tours afstodo från ordernas verkställande. . PTimes special-korrespondent i Tours, som synes vara en juridiskt bildad man, anställer några rätt karakteristiska reslexio-. ner rörande dramats hufvudpersoner och franska rättegängsväsendet. Af det sist-. nämnda finner sig den engelske betraktaren icke mycket uppbyggd. Detsamma 2 1 2D TA I oo AT 2 211