Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 mars 1870, sida 1

— f mycket anlitad till utredningsman i sterbsrådsifrare i kinkiga fall inom flera prakverksamhet under många år tillvunnit sig ee BAM VAN Stockholmsbres. (Från redaktionens korrespondent.) Stockholm den 26 Mars. I förrgår spred sig ett rykte härstädes att en inom vårt samhälle mycket känd person, advokatfiskalen Montan, qvällen I förut plötsligt aflidit. Snart förspordes äfven, att detta dödsfall försiggått under omständigheter af ohygglig beskaffenhet: herr Montan hade antingen blifvit mördad eller sjelf förkortat sina dagar. Han hade nemligen anträffats död i ett hotell, der han, en half timme förut, hyrt ett rum. Dödsorsaken var strypning, som verkstälts med ett snöre, hvilket vid likets påträffande ännu satt qvar omkring halsen. Ilvad som gaf stöd åt förmodandet, att herr Montan blifvit mördad, var för det första osannolikheten af att han sjelf kunnat strypa sig med en rännsnara af den beskaffenhet, som den nyssnämnda, samt vidare att hans klocka, portemonnaie och ring saknades. Dessutom kände man icke några omständigheter, som kunde gifva anledning att förmoda, det herr Montan befunne sig i en så förtviflad ställning, att tanke på sjelsmord kunnat hos honom uppstå. Han var tvertom känd för att lefya i mycket goda ekonomiska förhållanden, åtnjöt allmän aktning såsom skicklig jurist och klok affärsman, var såsom sådan hus af betydenhet och i allmänhet till tiska grenar af lifvet samt en person, hvilken genom sin redbarhet och vidsträckta allmänt och enskildt förtroende. Hvad kunde väl bafva förmått en sådan man att sjelf göra ett slut på sitt lif, då han dessutom lefde i de lyckligaste familjeförhållanden? Och likväl tycktes flertalet härstädes vara mera benäget för att tro på sjelfmord, än att hr Montan förlorat lifvet genom annan persons hand. Under Thorsdagen och Fredagen hörde man öfverallt i staden utropet: ,,Det är ju förskräckligt, att Montan skulle gå och taga lifvet af sig! Det ena besynnerliga ryktet aflöste det andra, och slutligen trodde man sig naturligtvis veta att den aflidnes efterlemnade affärer befunne sig i den jemmerligaste villervalla. Stockholm sysselsatte sig Just icke med mycket annat under gårdagen och dagen förut, än att gissa öfver orsaken till lir Montans sjelfmord. Det fanns dock en och annan person, som, tillämpande det gamla franska ordspråket i kriminalfrågor O est la femme ? yttrade misstanka om att en qvinna mästel. vara med om affären. Herr Montan hade, j oaktadt sitt lyckliga familjelif samt fastän : han hunnit öfver sextio år, gjort sig känd . för att ännu söka kärleksäfventyr af det j sämre slaget. Det må icke betraktas såI som , skandal, att detta nu anföres, ty det är ett faktum, hvilket ock varit orsaken till det slut, som träffade den gamle ; mannen. Åktad i sin offentliga verksamhet, kunde han icke göra anspråk på aktj ning i allt, som rörde hans enskilda lif. 1 Under det ryktena korsade hvarandra, 8 berättade en urmakare, hr Tornborg, hvilst ken har sin butik i hörnet af Gustafsl Adolfs torg och Regeringsgatan, att på ls samma afton, som hr Montan anträffats! l 6 e t r h I död, hade ett ungt fruntimmer inkommit i urbutiken och låtit sätta fast glasct på ett ur af mindre varlig beskaffenhet och som på beskrifning kunde misstänkas för att hafva varit den aflidnes. De, som icke ville tro på möjligheten af ett mord, framställde den hypotesen, att hr Montan, inhan han skred till det sorgliga verket, kastat bort klockan för att derigenom y leda misstankarne på villospår. I detss hus, der hr Montan anträffats död, hadek man ej heller sörmärkt något, som kunde s zifva stöd för antagandet att ett mord blifvit der begånget. Det var i ett litet s notell vid ändan af Östra Beridarebans-d satan, förut kallad Öfra Bangränden, och so nvid Hötorget. På Onsdagsaftonen, kl. d omkring 7, hade en för hotellvärdinnan t. känd äldre herre infannit sig och begärt sa tt rum. Han lärer äfven hafva yttrat!s; något om att han ämnade resa med jern-d vanan tidigt morgonen derpå, men likväll. cke ville hafva sängen bäddad. När uppPp hasserskan gått ut, hörde hon att han og nyckeln ur dörren. Klockan half a re qvart till åtta hade hotellets värdinna h vasserat förbi detta rum och såg då att sar lörren stod på glänt. På hennes fråga, d mn herrn var inne, fick hon icke något re var, hvarför hon öppnade dörren och slå astade en blick in i rummet samt fann n person ligga på golfvet. Då intet svar! d: öljde på hennes fråga, om herrn var sjuk, sc åg hon närmare efter och trodde sig vi inna, att mannen var död. Allarm gjor-g es i huset, polis och fältskär esterskicades. Mannen var verkligen död, och ssöÖ nan fann att han hade en rännsnara om v alsen. Någon portemonnaie, plånbok eller 1; nnotationsbok kunde man ej få reda på, vi nen i ena västfickan hittades ett papper sua ved några anteckningar, der namnet chwan och jag tror äfven Cassel funnos II. pbtagna. , Skulle det vara advokatsiskal töloutan! utropade en af de tillstädeskontbe a, hvilken kände att hr Montan var ut00 edninesman i grosshandlaren SclisAAUÄA. AI 1 9 1 — —