Bonaparte, hvilket var afsattadt i grofva och opassande ordalag. Jag uppdrog Milliere att jemte Arnould arrangera om duellen. JagBanade intet försåt. Det var Arago som varnade mig och sade, att Bonaparte var en våldsam menniska. Rochefort får stanna qvar i salen. Fru Eugenie Noir, gitt med Victors bror, vittnar, att Victor varit en godmodig menniska och att han vid tillfället i fråga hade så trånga handskar, att de skulle gått sönder, om han gifvit en örfil. Ett par vittnen intyga ytterligare Victor Noirs godmodiga lynne och det ena af dem, en viss Siebäcker jemför honom vid en stor Newfoundlandshund, ,,lika stark som godsinnad. Arkitekt Legrand har hört polissekreteraren Lalmand yttra: den der historien i Auteuil skall skaffa mig en befordran, tack vare Vinviollets vittnesmål (se ofvan). . . . Vi hafva för dagen ingenting att tilllägga, men kunna icke undertrycka den reflexionen, att den som på afstånd följer dessa förhandlingar, har svårt att värja sig emot det intrycket, att å båda sidor vittnesmål förekommit, som sagt mera än hvad de kunnat och bort säga. Dock synes med säkerhet kunna antagas vara fullt konstateradt, att prinsen fått en örfil och att ingen annan än Noir kunnat gifva honom denna. Sådan har väl också juryns uppfattning varit, då den frikänt prinsen, churu det blir en annan fråga, om en örfil skulle utgjort en tillräcklig grund för frikännandet af en annan person, är en prins Bonaparte, t. ex. om det omvändt varit Victor Noir som under alldeles liknande förhållanden nedskjutit prins Pierre Vi befara, att utgången då ej blifvit all. deles densamma som nu.