Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 mars 1870, sida 2

— Min herro har varit nere på Bjurum och friat till jungfru Karin Carlsdotter af Gumsehufvudslägten, han red dit så fort mötet i Kalmar var slut, och icke annat vi veta, så skall bröllopet stå nu i Stockholm, sedan mötet i Telje är öfverståndet. — Godt, godt, sven! IIafven I sett många draga denna leden till Telje? — Icke ännu! — genmälte Nils — de flesta från Westergötland draga i sällskap med min herre marsken och komma väl om ett par dagar. — Nu har du inga blommor åt Brita, Nils! — sade med ett friskt leende härvid herr Carls lilla dotter och höjde skalkaktigt hotande sitt pekfinger. Men då hon såg, att Nils blef ledsen, fastän äfven han log, så nickade hon så vänligt åt honom och tillade: — i Stockholm, i Stockholm! Efter ytterligare några frågor och svar, skildes båtarne åt. Herr Carl Thordsson tillryggalade det korta afståndet till stranden, Herman och Nils åter styrde kosan utåt sjön i riktning mot Tynnelsö. Biskop Thomas satt vid sitt skrifbord i samma rum, der han hade den vackra utsigten öfver Mälaren med de många gröna öarna och der han en gång mottog Engelbrekt, och han hade nyss lagt ifrån sig pennan, då hans småsven inträdde och anmälde Herman Berman och Nils Bosson. Ett mildt, soligt leende afspeglade sig på biskopens anlete och han nickade åt svennen, att de besökande voro välkomna, och när han sedan fick dem att se, stodo tårarne honom i ögonen. Ilan sträckte ut sina händer och tryckte med värma de båda gästernas. — Det är icke mera som fordom — sade han — biskop Thomas är en arm och olycklig man ... hvad viljen I mig? — Spörja eder till — svarade Herman — spörja eder till i en samvetssak, fromme fader,