Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 mars 1870, sida 2

så må man då stanna der man i verkligheten befinner sig. Icke förthy vill motionären göra en ändring i den närvarande ordningen. Af hr P. Andersson, som föreslår, , att det må förbjudas städer och kommuner att bilda bolag, som med andras uteslutande ensamma få öfvertaga all minuthandel och utskänkning af bränvin, men att dessa rättigheter skola utbjudas på auktion och ingen, vare sig person eller bolag, må ega rätt att innehafva eller inropa mer än en rättighet. Denne motionär går alltså ännu längre än hr O. B. Olsson. Af hr J. E. Eriksson, hvars motion går i motsatt riktning, i det han vill hafva förbud mot äfven partihandel med bränvin på landet, utan kon. bef:hdes eller kommunens medgifvande. Af hr J. Englander, att landthandlare måtte förbjudas, vid äfventyr af handelsrättighetens förlust, icke blott att befatta sig med handel af spritvaror, vin, öl och porter, utan äfven att vid handelns idkande utan betalning utdela dylika varor. Af hr O. V. Brunberg, som föreslår, dels att tillverkningsskatten å bränvin skall uttagas endast i den mån tillverkaren erhåller sin vara till disposition, dels. att ,,vid städernas beskattande för bränvinsutskänkning och minutering, samma metod må följas, som är stadgad för sådan rörelses beskattning å landet, nemligen att städernas afgif i detta hänseende skall likasom landets bero af taxeringsoch pröfningskomitterna. Af hr P. Benjaminsson, som vill hafva bränvinsbränningen, hvarigenom en mängd spanmål förtäres, som i annat fall kunde tjena en mängd menniskor till föda, inskränkt till 3 månader om året, men med nedsättning af mivimi-tillverkningsbeloppet till 100 k:r i dygnet och nedsättning i tillverkningsafgiften till 60 öre. Af hr Liss Olof Larsson, som föreslår, att hvarje kommun må tillerkännas rätt att å kommunalstämma besluta, huruvida starka drycker må inom dess område försäljas, dock att den som sjelf tillverkar bränvin, må sådant försälja i parti om minst 50 k:r. Alternativt föreslår motionären, att minimibeloppet vid partiförsäljning må höjas från 15 till 60 k:r, samt att vissa gästgifveriers privilegium å försäljning af spritdrycker måtte upphäfvas med nuvarande innehafvares afgång. Af hr Johan Jönsson, som föreslår, att dagliga minimi-tillverkningsbeloppet måtte nedsättas till 100 k:r, med förslag derjemte till åtskilliga nya anordningar beträffande kontrollen. Af hr J. A. Åstrand, som yrkar, att, med bibebållande af nuvarande kontroll, nu bestämd tid och skatt för tillverkninningen, men med skyldighet för bränvinsbrännaren att utom skatten jemväl betala kontrollörens arvode, äfvensom vittnets dagtraktamente, en hvar, som eger i mantal satt eller särskildt skattlagd jord, eller är behörig att idka fabriksrörelse, må tillverka bränvin utan något härvid antaget marimum eller minimum pr dag. Af hr C. Berg, att för hvarje k:a sprit eller bränvin om 50 procents styrka, som under behörig kontroll till utlandet exporteras, restitution utbetalas till exportören med tio öre utöfver gällande tillverkningsskatt å bränvin. Motionären vill således införa exportpremier å bränvin, och detta emedan det visat sig (hvad mången förutsåg!) att den nu gällande restitutionen af skatten , icke uppmuntrat bränvinsproducenterne till export, utan tillverkningen är fortfarande anvisad endast på konsumtion inom landet. Af br Bylander, att tillverkningsafgiften, som bör erläggas i landtränteriet, måtte kunna afsändas pr posto till konungens befallningshatvande. Slutligen komma vi till den stora bränvinsmotionen af hr F. A. Forsbäck, den nye representanten från Östergötland, hvars förslag kräfver en utförligare redogörelse. Motionären åsyftar att förvandla den s. k. bränvinsbränningen till en rätt ordnad sprit-fabrikation, i det han visar, att vår närvarande tillverkning står på en ,,eländig ståndpunkt, anförande bland annat, att man i Preussen uttager 30 x mera sprit ur råvaran än vid äfven en väl bedrifven bränvinstillverkning hos oss. Derföre har icke heller någon spritexport kunnat uppstå från Sverige. Motionären påpekar tillika förhållandet med afdunstningen af bränvin, hvilken anses vara så betydlig, att denna omständighet bör beaktas vid beskattningen och skattens restitution för export. — Slutligen vänder han sig emot den särskilda beskattningen ä bränvinets utminutering och utskänkning, och kommer efter allt detta till det resultat,