Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 mars 1870, sida 2

— Så fort jag fick visshet om, att jag gjort eder orätt — gemilte Karin — så hade jag ingen ro, förr än jag fått träfta eder. Det är full sanning det talet, att jag ämnat draga mig undan verlden hos de fromma systrarne i Gudhem, och den tanken hade så småningom mognat hos mig, tills jag fick sanningen att veta, och då ville jag först tala till eder, innan jag satte mitt beslut i verket. — Karin, Karin! — afbröt marsken — så var det din tanke, ännu innan du träffade mig, att gå i klostret? — Ja väl!... Hur kunde jag väl veta, om jag någonsin mer skulle kunna återvinna din kärlek, som jag så kallt visat ifrån mig? Nu, nu är din verld min ...och månde blida makter vandra vid vår sida, och sorgen icke komma för bråd eller för tung! Carl tryckte den ljufva flickan närmare in till sig och kysste ömt hennes hand, hvarpå hon åter upptog den afbrutna tråden af sin berättelse om, huru hon kommit till trakten af Fogelvik. — Som jag sade, jag hade ingen ro, förr än jag skulle få komma till tals med eder, och jag följde min broder från Bjurum till Stockholm, men I baden redan dragit derifrån, och jag gjorde mig mycket bekymmer, om jag skulle invänta eder återkomst från Kalmar, eller om jag skulle draga dit ned med min broder. Så segrade det förra, men knappt hade min broder lemnat mig, förr än min oro och min ängslan blefvo större än någonsin, och jag omfattade anbudet af herr Nils Eringislessons fru, den ädla fru Karin Knutsdotter, att följa henne hit neder till Winäs, och derifrån har jag gjort utfarter hit åt Fogelvik och tagit in hos det goda folket på Hvittvik ... Ack, hvad mitt hjerta slog häftigt, när jag första gången satte foten här på Fogelviks strand och vandrade fram här till lunden och borgaled och linden, den bimmelshöga linden, som jag mindes, sedan jag som