Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 mars 1870, sida 3

nettoinkomst, då Stockholm, såsom bekant, för hvad den drager i inkomst på bränvinsfårsäljningen icke har några afbränningar att vidkännas, torde såsom ytterligare bevis på det gruudfalska i petitionärernas påstående, att Göteborgs Utskänkningsbolag endast afser att på allmänhetens bekostnad skaffa stadskassan högsta möjliga vinst, kunna åberopas det kända faktum, att bolaget utan allt knusse! användt och arligen använder tusentals rdr för erbjudande af propra och ljusa lokaler samt uppr hållande af :ik belysning derstädes, tillgäng på tidningar jemte god och billig mat och i allmänhet så mycken komfort som möjligt, för höjande af den anda, man önskar se rådande. För öfrigt skulle insändaren vilja påpeka huruledes — oafsedt det i allmävhet otiliständiga och snart sagdt hittills exempellösa uti att personer, som ej i saken hafva ringaste del, djerfvas till K. M:t ingå med en ansökning, att en af annan person eller korporation hos K. M:t sökt ändring i dess bolagsordning icke måtte vinna nådigt bifall sjelfva det ifrågavarande petitionerandet, iramstäldt på sätt som skett och dervid de tre brr undertecknarne lära ,.haft pannor att, med begagnande af den tillgång vår nådige och folkkäre konung lemnar a sig audiens för till sin person att parlera för kan a borgs handelsi ra nog för! nde, enär just undertecknarnes egenskap att tillhöra denna, f hvilken tillförene utgått petitioner af allmännyttig och patriotisk beskaifenbet, torde hafva förskaffat dem och deras opus den uppmärksamhet, som deråt egnats at Stockholmspressen. Genom ansökningens ingifvande och offentliggörande, oaktadt petitionärerne utan tvifvel i stats-expeditionen bletvo underrättade att K. M:t redan långt före detta resolverat i det ämne, deri de sig inblandat, äro petitionårerne ock sörtje af den strängaste kritik, sy en som det oskentliga sramläggandet ar ansökningen i närvarande tidpunkt, då agitationer förekommit för lösgifvande at de tyglar, som hittill görande varit lagda på handeln med 0 n af bränvin, kan göra mera ondt. man skäligen borde förmoda. Dot skulle väl ock i sanning vara, särskildt för Göteborg, den största olycka, om den itver, som nu försporis, för att få bort allt bildande af bolag för bränvinshandelns utötvande, skulle vinna framgång och följaktligen Inänvinsuttkankuingen härstädes, i stället för att framgeat handhafvas af ett bolag med det nit och den omtanka för sambället både ur moralisk och ekonomisk synpnakt. som hittills visat sig, och på ett sätt som åÅlragit sig beundran af utländningen, skulle återgå till sitt fordna och komma i enskildes händer. Nej! må, i stället tör den otack, som minutörernas skrifvelse bringar de män, hvilka oezennyttigt och uppoffrande satt sig i spetsen för vårt utskänkningsväsende, heder och tack, pris och beröm dem hembäras, med önskan att de måtte hålla uti, och det ätven med den för närvaronde fallna frågan om bränvinsminuthandelns örverlåtande i deras händer; och må alla de, som motsätta sig detta arrangemang, bemötas med den korta förklaringen, att samma visa och skrän, som I nu fören i afseende på minuthandeln, fördes på sin tid af krögarne och deras liga angående utskänkningen, samt den kran att lika stora fördelar, som visat siz genom utskänkningsrörelsens handhafvande af nuvarande bolag, skola ock blifva att hemta genom minuthandelus här i staden öfverlåtande på ett dylikt, bildadt med samma syfte! I sammanhang med det nu sagda vilja insändarne, som ertarit huru härstädes utskänkning ställenas antal, sedan Utskänkningsbolaget kom till stånd, betydligen inskränkts och detta utan ringaste skada, påpeka hurusom det, under hvad fall som helst, med all säkerhet vore till samhällets gagn i mera än ett hänseende, om äfven minuthandelsrattigheternas antal här i staden betydligen reducerades. Detta är neml. för närvararde alldeles för stort, hvadan rättigheterna hvarken inbringa staden den summa, som de borde, och som af ett färre antal sannolikt erhölles, eller kunna så kontrolleras, som vederborde, utan lemna ypperligt tillfalle för den kända salningen, den åtskillige hrr minutörer se med särdeles blida ögon, derförutan det billiga pris, som minutörerne hålla å renadt bränvin vid försäljning i minut och bränvinets tillgänglighet i d af de mänga och tätt vid hvarandra belägna försäljningsställena locka till varans förskaffande och förtärande, der sådant eljest kanske ej ifrågakommit. Må detta behjertas ej mindre af vällofl. magistraten, än hrr stadsfullmäktige, när nu snart frågan om minuthandelns ordnande för nästa försäljningsår skall tagas under afgörande. Att lagstiftaren ej tänkt sig annat än ett inskränkt antal ställen för handeln i minut med bränvin och detta endast i vissa s. k. bränvinsmagasiner, synes, såsom insändarne förmena, af det stadgandet i Bränvinsförordn., att i öppen salubod för handel med andra varor, än bränvin, denna vara, ej ens utan betalning, må utdelas. Huru efterlefves väl detta stadgande här i staden, der det snarare i följd af rättigheternas myckenhet börer till regeln, att i sleralet af hvarje öppen bod för handel med andra varor, såsom specerier, mjöl m. m, äfven, på grund at förskaffad bränvinsminutbandelsrätt, bränvin säljes och utdelas? Göteborg den 18 Mars 1570. X. J. Z.