Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 mars 1870, sida 1

förklarat sig alldeles afgjordt emot nihi listerna, men temligen neutral mellan Sal och Sevalla, ehuru med någon lutning å Sala-sidan. Det var således gifvet, at han i valet mellan Sala-banan och nihi lismen skulle med ifver arbeta för dei fförra. Det torde i sammanhang härmed för stjena antecknas, att de sanffälta voterin sgarne i jernvägssrågorna, hvilka, enlig hvad allmänt omtalades, skulle taga sir början på Måndags f. m. på slaget kl. 10 i sjolfva verket icke började förr än mins 20 minuter efter detta klockslag. Mar dröjde, säges det, på det underrättelser om ministrarnes beslut i frågan skulle hinna spridas bland kamrarnes ledamö ter, isynnerhet bland Första kammarens. der nyheten också gjorde åsyftad verkan Jag skall icke trötta Edra läsare med någon rekapitulation af den långvariga kontroversen mellan ministrarne och grefve Posse om verkliga beloppet af de tillgängliga besparingarna på femte hufvudtiteln. Ett faktum är, att den opartiske åhöraren hade svårt nog att bilda sig en klar föreställning i dessa sifferlabyrinter, aldra helst som det från ministerens sida medgafs, att sjöförvaltningens räkenskaper föras på sådant sätt, att det icke är någon lätt sak att blifva klok på dem. Då emellertid hr sjöministern förklarade detta, om än svårt, dock ingalunda vara omöjligt, samt framlade en tablå, som han förmälde bringade klarhet i saken, så gaf chefen för sjöförvaltningen, hr Adlersparre, ett nytt prof på sin utsökta takt, då han straxt derefter törklarade, att stora besparingar förefunnes på femte hufvudtiteln, men att det var ,absolut omöjligt att säga huru stora de voro. Hr Adlersparre uppträdde denna gång decideradt på ministerns sida, det var åtminstone påtagligen hans afsigt, men jag befarar att ministern torde haft någon anledning bedja Gud bevara sig för så beskaffade vänner. Men om det var svårt att komma till rätta med siffrorna och om det sålunda måste bero på det förtroende, man satte till räknemästarne på de olika sidorna, huruvida man skulle anse att de omtvistade 133,000 riksdalerna funnos disponibla eller ej, så var det deremot vida lättare att bilda sig en öfvertygelse i afseende på den jemväl omtvistade formen. Här ger jag d:r Rundgren obetingadt rätt, då han anmärkte, att det påtagligen icke var sparsamheten som var hufvudsak för oppositionen, ty den skulle väl då kunnat mottaga de besparingar, till hvilka regeringen, i öfverensstämmelse med Första kammarens beslut, gifvit sitt samtycke och hvilka uppgingo till den vackra samman at 790,000 rdr, eller med tillägg af ännu en post om 49,000 rdr, till ett sammanlagdt belopp af 839,000 rdr, under det statsutskottet å sin sida hade fått ihop de efter dess förmening disponibla besparingarne till 972,000 rdr. Men den väsendtliga skillnaden i den form, under hvilken det var i fråga att tillgodogöra för statsverket den besparingssumma, om hvilken man var ense, var den, att statsutskottet vägrade vissa anslag och hänvisade regeringen att för behofvens fyllande hålla sig till besparingarne, medan Första kammaren beviljade anslagen, men beslöt att besparingarne, för såvidt Kgl. M:t medgifvit att de för sina ursprungliga ändamål vore obehöfliga, skulle öfverlemnas till bestridande af statsutgifterna i allmänhet. I sak kommer man på båda vigarne till samma resultat, men det är onekligen mera decorum i Törsta kammarens tillyägagående, under det statsutskottets af Andra kammaren accepterade förslag smakar af hvad hr Rundgren kallade ,,en murbräcka för andra ändamål. Jag har här ofvan sökt få visa en bland anledningarne hvarföre en så stark majoritet i Andra kammaren var benägen att använda denna , murbräcka. Innan jag lemnar kapitlet om femte hufvudtiteln vill jag omnämna, att den nye sjöministern gör godt intryck genom ett manligt och dristigt uppträdande. Det är icke hr finansministerns bevekliga och med vibrerande röst framburna böner att kammaren måtte ,,behjerta eller jtaga i moget öfvervägande det eller det, innan det eller det beslutades; det är en frank och bestämd förklaring, att så är det eller så skall det blifva. Hr sjöministern tar oförskräckt ,tjuren vid hornen, ifall det tillåtes mig begagna denna expressiva bild om en majoritet, med en höggreflig ledare i spetsen. Förutom några voteringar i Andra kammaren, hvilka burit prägeln af en temligen afgjord obenägenhet för regeringens propositioner, har behandlingen at sjette och sjunde hufvudtitlarne företett föga af större intresse. Teateranslaget blef, såsom Ni torde ha anmärkt, denna gång äfven af andra kammaren bibehållet vid sednast bestämda belopp af 60,000 rdr, trots hrr Liss Olof Larssons, Jöns Pehrssons med fleres bemödanden att öfvertyga kammaren att staten icke borde med en sådan summa bidraga till Stockholmsboarnas förlustande, hvilket efter dessa ärade ledamöters förmening är de k. teatrarnes enda uppgift. Under ättonde hufvudtiteln har denna gång ingen anslagsfråga varit omfattad med större intresse än den till riksbiblioteksbyggnaden. Anslaget är nu beviljadt af båda kamrarne och det var hardt nära att hifallet blifvit äfven j andra EammH