Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 mars 1870, sida 1

Bastiat har lärt oss, att man på statsekonomiens område bör taga med i räkningen både ,,hvad man ser och hvad man icke ser. Omdömet om vissa företeelser blir eljest mycket skeft och oriktigt. Under de sednare dagarne hafva händelser timat, hvilka gifva vid handen, att ar 1 det kan vara nyttigt att behålla i minnet Bastiats sats äfven vid bedömandet af ställningar och förhållanden på politikens Ult2 Isen för denna opposition stått den nomib ssgas, är den, att det varit samma landtshet, men blott till en viss grad; ty hvad sedamöter af kammaren, hvilka hafva ingenting gemensamt med landtmannapartict sicke är något orakel. Men de ha varit Hvad man selt under dessa dagar, det har varit att en majoritet i andra kammaren, med sparsamheten till fana och ropet inga nya skatter till lösen, tillfogat regeringen det ena nederlaget efter det andra under behandlingen af budgeten. Hvad man sett har tillika varit, att i spetnelle chefen för det s. k. landtmannapartiet, och att han i debatterna alltemellanåt sekunderats af samma partis öfriga koryfcer. Den slutsats, som häraf måste dramannaparti, som bildat den ifrågavarande majoriteten. Detta eger också sin riktigman icke sett, men som det tör ett rätt bedömande af situationen är af stort intresse att veta, det är att oppositionens leder vunnit förstärkning af icke så få och för hvilka hr grefve Arvid Posse visst och äro, dessa ledamöter, djupt förbittrade öfver ministerens i deras tanke omanliga och vacklande hållning i jernvägsfrågorna. De ha derföre ansett ministeren väl förtjena ,,en prickning för det den i sista ögonblicket förrådde den af dess medlemmar så varmt förfäktade Sevalla-banan, som var på god väg att bringas till stånd!. genom enskild företagsamhet, om nihilisterna lyckats förebygga beslutet om Salabanans byggande för statens räkning, men nu torde stå i vida fältet, då det väl icke hasver sig så lätt att åstadkomma en privatbana, som till icke så ringa del skulle konkurrera med en statsbana, och det framför allt kan vara tvifvelaktigt om något statsbidrag kan vara att påräkna för en bana, som skulle täfla med statens egen jernväg och draga trafiken ifrån densam ma. Sålunda har det händt, att i dåen majoritet, som voterat omkull regeringens förslag och isynnerhet i fråga om femte hutvudtiteln gått henne hårdt på lifvet, befunnit sig åtskilliga af de stilla i landena, som man minst skulle väntat sinna på den sidan. Dessa voteringar blifva härigenom icke blott yttringar af landtmännens kousiderationslösa sparsamhetsifran och den Posseska oppositionens tendentiösa regeringsfiendtlighet, utan sär i icke så ringa mån karakteren af verkliga misstroendevota mot ministeren från Andra kammarens sida. Det är detta, hr Redaktör, som man icke ser då man betraktar de offentliga förhandlingarne, men som jag tror mig kunna påstå icke desto mindre är med verkliga förhållandet öfverensstämmande. Huru långt man på antydda! båll skulle vilja drifva denna opposition !: mot ministeren, vill jag lemna osagdt. Den nuvarande rådkammaren har kanske icke: något kraftigare stöd än i oförmågan hos dess egentliga och systematiska motståndare att uppställa män, som åtnjuta tillräckligt anseende och förtroende för att intaga en plats vid rådsbordet. Sjelsve grefve Posse, som hvad samhällsställning. och talent angår väl kan estersträfva ett sådant mål, torde icke ha närmat sig detsamma genom det hänsynslösa sätt, hvarpå han, för uppnåendet af sina syften och för att gifva luft åt sin animositet, velat! gifva till spillo kronans rättigheter och konungamaktens prerogativer. Det är mycket svårt att räkna ut huru en minister Posse skulle komma att se ut, men temmeligen säkert är, att den skulle komma att möta en opposition af en helt annan karakter och med helt andra intelligenta krafter till sitt förfogande, än den, som nu pröfvar sin styrka mot ministören De Geer. berföre tror jag icke heller, att de bland mina Sevalla-och nihilist vänner, som nu förstärkt den anti-ministeriella sidan, precis skulle vara benägna att drifva sakerna till sin spets, om det ock stodei I deras makt; men, som sagdt, en liten prickning i Andra kammaren, och en temmeligen estertrycklig till och med, det ha de väl unnat hrr ministrar. U Man berättar för öfrigt, att det varit : frih. Gripenstedt och hr Wallenberg, som förmått konungens rådgifvare till det steg de togo i jernvägsfrågan, och det påstås att ett bland kraftmedlen, som användes för att åstadkomma den åsyltade omvändelsen, var förespeglingen om vissa politiska vådor, som skulle kunna uppstå af alliansen mellan nihilisterna och de nyliberala, om dessa båda fraktioner med förenade krafter genomdresve sina åsigter i jernvägsfrågan och derigenom vunne en icke ringa betydenhet. 1n artikel i Stockholmsposten omedelbart före de samfällda voteringarne gick också ganska riktigt på denna melodi, och det väckte icke ringa uppmärksamhet, att hr Wallenberg, som, medan det vägde mellan Sala och Sevalla, tog parti, om än lamt, för den sednare riktningen, tycktes återfinna den energi, med hvilken han vanligen eljest fullföljer