Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 mars 1870, sida 2

förbundet. Art. 85, som närmast synes riktad emot de missbelåtna elementerna inom förbundets område, är så lydande: 5Om en nordtysk ställer sig i hemlig förbindelse med en utländsk regering för att egga till krig mot nordtyska förbundet, straffas han, på grund af landsförräderi, med fem års tukthusstraff. Om detta förräderi eger rum under krigstider, straffas det med tukthusarbete för lifstiden. Den liberale deputeraden Meyer från Thorn föreslog att i st. f. ,tukthussätta , fästningsstraff, samt att vid förbrytelser af detta slag låta mildrande omständigheter komma i betraktande. Han trodde derföre, att 6 månader å 5 års fästningsstraff skulle vara tillräckligt för dylika konspirationer med utlandet. Deputeradena Lasker, Hennig och Hoverbech understödde mycket energiskt denna mildare uppfattning af ,,landsförräderi; Lasker hänvisade specielt till exemplet med de hannoveranska legionärerna, mot hvilka man kunde betett sig klokare. Justiticministern Leonhardt och grefve Schwerin motsatte sig dessa åsigter på det bestämdaste. Den sistnämnde gjorde gällande, att landsförräderi borde straffas med stränghet. Kriger-Bestoft begärde, att till S S5 skulle läggas: , Dock finna dessa bestämmelser icke användande i Nordslesvig. Kardorff förenade sig med grefve Schwerin och ansåg, att tillkallandet af utländskt understöd mot landets herre borde straffas med tukthus. KriigerBestoft genmälde: ,I Nordslesvig veta vi ej, hvem som är vår herre. Jag kan derföre icke rösta för denna lag, innan deni fredstraktaten omnämnda omröstningen egt rum i Nordslesvig. Deputeraden Ziegler (från Schlesien) ansåg likasom Meyer, att ett humant beteende mot förbrytelser af detta slag skulle vara att föredraga. , Vid bedömandet at landsförräderi — yttrade han — förekommer det icke sällan, att det, som i dag gäller som ett brott, i morgon anses som en hjeltebragd och en förtjenstfull handling. Då justitizeministern yttrar, att straffen kunna förmildras ,,afnåd, så är dervid att anmärka, det lagen således de facto får en dubbel betydelse: en för dem, som vilja tigga om nåd, och en annan för dem, som icke kunna beqväma sig dertill. Efter en längre debatt antogs omsider förenämnde paragraf i den af regeringen föreslagna formen. FRANKRIKE. Constitutionnel försvarar utrikesministern mot påståendet, att han skulle vilja blanda sig i konciliets dogmatiska förhandlingar. Enligt nämnde tidning har han visserligen måst sysselsätta sig med de 21 canones de ecclesia, ,,enär man deruti vill proklamera läran, att staten måste underordnas kyrkan-, hvarföre franska regeringen i Rom låtit göra anmärkningar deremot. Först sedan det visat sig, att man icke i Rom egnat någon uppmärksamhet åt dessa, hade grefve Daru begärt, att en speciell fransk ambassadör skulle vinna tillträde till konciliet. Då grefve Daru i senaten förklarade, det han skulle följa sin företrädares politik, hade man ännu godt hopp om, att konciliet skulle uteslutande bålla sig till de rent religiösa frågorna, men detta hopp hade svikits genom de 21 canones, och derigenom hade en ny situation inträdt, som icke torde blifva utan inflytande på den franska politiken. ,,Constitutionnel säger, att grefve Daru skall begagna nästa lämpliga tillfälle för att för lagstiftande församlingen öppet meddela den politik, som regeringen i denna fråga ämnar följa. Gresve Montalemberts begrafning egde rum i Paris den 17 dennes. Den stora gärden i grefvens palats vid Quai Voltair var redan tidigt på förmiddagen uppfylld af folk. Vid ingången till salongen vexade den aflidnes svåger, Merode, handryckningar med de inträdande. Grefve )aru, Cuvillier-Fleury, hertigen af Broglio, urst Czartorisky, Dufaure och de Corceles gingo vid sidan af likkistan. Sorgehögtiden egde rum i kyrkan Sainte-Clotilde och var — efter den aflidnes egen önskan — så enkel som möjligt. Jordfästningen kedde på kyrkogården Picpus, der huset Montalembert har sin familjegraf. Denna syrkogård är bekant för många offer från kräckperioden, som gömmas der. Enligt len aflidnes önskan, hölls intet tal vid rafven. I processionen voro Guizot, chhiers, Ollivier, Buffet, hertigen af Noailles, ressense, Glais-Bizoin, Prevost-Paradol, ater Hyacinthe, m. fl. ,,Constitutionnel mtalar, att Montalembert aftonen före sin öd hade anmodat Ollivier att göra ett esök hos sig, och den döende bad då astitizeministern uppträda som kandidat