Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 mars 1870, sida 3

Ett besök vid en fyr Vi seglade två mil ut i Kattegatt för att bese on fyr. Den är belägen på en ödslig klippa, den yttersta förposten mot det gränslösa halvet. På stt rundt torn af granit är den vackra, rörliga blänkfyrn byggd. Stor och herrlig är utsigten från den öfver himmel och haf; nedanför ser man len lilla klippön ligga på vågorna, som en redlös skuta utan segel och tackling; intet träd, ingen buske, intet grönt ger lit och färg åt de grå, tlata hällarne. Men man ser ett litet tresligt, rödmåladt boningshus med hvita fönsterbågar och k ra fönsterrutor, bakom hvilka fina, hvita mus gardiner tyckas vilta Vålkommen -. Det är fyrmästarens boning. När man nalkas den, mötes man af riktiga ångor af biomsterdoft från reseda, löfkojor, nejlikor och en mängd andra slag af blommor. Man tror icke sin egen näsa, och man tror icke sina egna ögon — det är som ett trolleri, då man bakom byggningen får se en yppig blomsterträdgård, liksom den grannaste turkiska matta utkastad på glatta gråberget. Fyrmästarens hustru har med otrolig möda sammanskrapat jord och pulveriserade snäckskal ur bergsskrefvorna, ditfört dem och deraf bildat ett trädgårdsland at ungefär 30 alnar i fyrkant, hvaraf hon skapat ett riktigt altare åt Flora, här så oväntadt, att man tror det en god fö slagit med sitt trollspö på klippan. Det är ju eget nog att den frun i höstas sålde blomsterfrön för 10 rdr. Hon har likväl intet orangeri, ingen drifbänk, ej en blomsterkruka en gång. Men hon deruto på hafvet samlar ändå Dblomsterfrön åt dem som bo här inne på landet. Här är det deremot ganska ondt om en blomma; ,de kunna icke växa för den skarpa bassvinden — säga de. Men för henne, som ej har något skydd mot stormen och knappt någon jord till rotfaste för sina blommor, för henne växa de! det icke roligt att se hvad ömhet och vård är för en stor makt? k om vi alla så kärleksfullt och ihärdigt använde all vår förmåga till att verka i det goda, hvar och en inom sin krets, som hon användt sin måga i sin blomstergård, hur välsignelserik kulle då allas letnad blifva!