Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 mars 1870, sida 1

— 2— — tt arrangera sig och i hvilken form det in framträder. Såvidt man känner, ha hittills endast werrar Olsson Wright i Stockholm ofentligen och med undertecknande af sina namn i våra tidningar frånsagt sig hvarje befattning med garantier. Man saknar således ännu offentliga uttalanden bland mdra från hrr Naucler Son, Boman och de öfriga svenska mäklarefirmorna samt från hrr C. C. J. Northeote, H. H. Playford, Clarckson Co. m. fl. engelska firmor, som : drifva befraktningsaffärer med norrmännen. — Efter de antagna resolutionernas ordalydelse är man visserligen endast förpligtad att afhålla sig från att afsluta frakter med de herrar, hvilka veterligen inlåta sig på fraktgarantier. Men då det är en mycket svår sak att leda i bevis en veterlig garanti å mäklarens sida, så kommer det, såvida någon mening skall finnas i resolutionen, att bli en direkt följd af dess anda och tanke, att enhvar redare, som medundertecknat sitt namn på resolutionerna, är, moraliskt förpligtad att afhålla sig från fraktslut, ja tillochmed att afbryta förbindelsen med de in publico misstänkta mäklarefirmorna, såvida dessa icke känna sig uppmanade att offentligen, oförbehållsamt och utan reservation frånsäga sig all befattning med fraktgarantier. Meddelande härom bör, såsom af sig sjelft följer, under årets lopp göras hos sjömansföreningarne, för att kunna användas för ändamälet dels genast och dels såsom material för de öfverväganden, hvilka blifva att träffa inemot årets utgång till vidare uppnående af det mål, som de norska rederierna uppställt for sig: alt efter ytkersta förmåga motarbeta de operationer, som kunna företagas till skada för den norskal sjöfarten. Flera af resolutionerna innehålla, att ingen frakt från Östersjön i allmänhet behöfver afslutas före den första Maj, då isförhållandena deruppe i år äro ovanligt svåra. Följden härat är, att de norska rederierna intaga en afvaktande ställning. Detta har redan till verkan, att flere mäklare bli oroliga samt under åtskilliga anbud och förfrågningar söka få återupptagen den frestelsemani för de många små redare, som varit en medverkande orsak till den norska fraktfartens förstörande. ,Den vestlandske Tidende innebåller i anledning häraf en kraftig artikel med uppmaning till de små rederierna att ej låta öfvertala sig i otid, utan afvakta den tidpunkt, då begagnandet af skeppsrum inträder, eller att i hvarje fall vänta till dess befraktarne få sina leveranskontrakter afslutade, ty först då kan omfånget af den lastdrägtighet, som behöfves, beräknas och frakterna regleras derefter. Skeppsredaren bör derför icke förbasta sig och ej genast låta fresta sig af de skenbart fördelaktiga offerterna, hvilka endast äro beräknade på att åter få maskineriet i full gång. Redan nu, efter endast ett par veckors återhållsamhet, erbjudes redarne en förhöjning af 5 å 10 procent, och väntar man tilldess tiden för fartygens begagnande är inne, skola förhållandena utveckla sig naturligt och utan konster, hvarmed alla parterna i längden skola vara bäst tjenta. Jag tror mig kunna uttala, att likasom man med stor enhällighet tagit i tu med denna sak i alla våra sjöstäder, så har man ock försökt genomföra den med allvar och värdighet, och den har redan väckt förtjent uppmärksamhet hos de tyska, holländska, engelska och franska redarne. Från Sverige erfara vi ännu endast, att Göteborgarne taga vårt parti. Teatern har under de sednaste dagarne beredt vår publik tillfälle att göra bekantskap med Shakespeares mästerverk ,Hamlet, rörande hvilket stycke, såsom nogsamt är kändt, Europas hufvudteatrar för det stora och allvarliga dramat bruka hbesinna sig tvenne gånger innan de våga ssätta det på reportoiren. De estetiskt bildade rynkade också på näsan, då det I blef bekant, att vår lilla teater ämnade stördrista sig att framställa detta drama, på hvilket de största och yppersta konstnärer traditionellt öfvat sina krafter och ssom tillika, hvad den sceniska utstyrseln I beträffar, syntes ligga långt öfver vår —0 —R OO fa — mA mm Ar — — — — —2 — —— UBlj W —