Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 mars 1870, sida 1

— IIvad menen I, herr Nils Stensson ... kupnen I finna någon utgång ur vårt trångmål, så sägen det! — Jag har svårt att se längre än 1, herr drots — svarade riddar Sten. — Men så mycket vill jag säga, att icke lider jag höra, det Engelbrekt, Gud hans själ nåde, sättes som roten till allt detta buller ... sastmer är det min tanke, och den vill jag stå för, att funnes han ännu i lefvande lifvet, så blefvo här brådt en ända på oron ... Saken är den, att allmogen behöfver en man att sluta sig omkring, och när denne man är funnen, så råder han öfver riket och har makt att vräka undan en hvar, som vill ofreda honom och riket. — Det är ock till en del min tro — inföll herr Jöns Bengtsson med sitt fina leende — tvenne kunna icke råda vid sidan af hvarandra. Riket vill hafva endast en konung, och när konung icke finnes, vill det visserligen icke hafva två eller flera i hans ställe. Flertalet synes väl nu hafva tagit en ända, men de två hufvudena stå qvar De skola vara eniga, ja de måste vara det, och h. ad som bättre är, de äro det; men stund som är kan ofta vara mycket olika stunden som blir, man vet icke huru sakerna kunna utveckla sig, och förutseendet är en dygd .. — I menen, dotterson — vidtog drotsen — att två hufvuden för riket är jemnt ett för mycket ...? — Ja, morsader, I uttalen min tanke... endera måste vika! — Och hvem? — sporde drotsen med en viss (CCorts)