Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 mars 1870, sida 1

— På det enklaste vis i verlden! — upprepade skrifvaren. Nu hördes steg i trappan, och skrifvaren aflägsnade sig, hvarvid han. mötte drotsen, herr Krister Nilsson, i dörren. Denne åtföljdes af Nils Stensson (NattochDag), marskens svåger, och kort derefter infunno sig slerz herrar, hvaribland Magnus Bengtsson, Engelbrekts sorgligt ryktbare mördare, samt Magnus Gren, en storväxt, kraftfull man med skarpa, lifliga ögon och en påfallande raskhet och bestämdhet i alla rörelser. Ilerr Jöns Bengtsson mottog dem alla, hvar efter annan, med den utmärktaste vänlighet, men drog sig sedan med väl spelad blygsamhet och återhållsamhet i bakgrunden, lemnande, såsom sig höfdes, första rummet och ledningen af samtalet åt sin morfader, gamle herr Krister. Denne sparade icke heller på ord. Han gjorde utförligt reda för sitt förhållande mot den aslifvade herr Erik och uttalade sitt stora bekymmer för den oro som rådde i landet och som, Gud bittre, icke tycktes vilja få en ända med hvad som dittills timat. — Och hvar skola vi finna botemedlet? — yttrade han till slutet. — Här ingå bekymmersamma tidender norrifrån. De dalkarlar äro allt fortfarande i rörelse med skäktor och spjut, och äfven helsingar och vermländingar lära följa deras föredöme. Gud bättre, lång tid lärer gå, innan vi komma i lugn här i riket efter hvad som skedde under denne Engelbrekt ... Ivar skola vi finna botemedlet? IIerr Krister såg sig omkring, väntande att någon af de närvarande skulle upptaga hans yttrande till svar. Men alla voro tysta. Endast Nils Stensson, hvars blick mulnade, när drotsen nämnde Engelbrekts namn, tycktes för ett ögonblick färdig alt tala, men hejdade sig. Drotsen märkte det dock och sporde: