arne skall byn utgöra distriktet, och London skola de nya skoldistrikten sammanfalla med de nu bestående arbetshusskoldistrikten. I hvarje distrikt skall vara en skolbyrå, bestående af 3 å 12 medlemmar, valda på landet, i byarne ochi London af de respektiva sockneråden, kommunalråden och boards of guardians. Om en skolbyrå icke visar sig sin uppgift vuxen, förbehåller sig regeringen rättighet att inkalla en annan. Det skall äfven framdeles kunna beviljas understöd af staten, och härför föreslås, att till fattigskatten skall läggas en skolskatt. Forster har uttalat sig emot att göra de nya skolorna till friskolor, hvilket uppforstringsligan i Birmingham hade förordat. Vice presidenten i hemliga rådet antager nemligen, att största delen af föräldrarne kunna betala skolafgift, och han tror, att det icke skulle vara riktigt att fritaga dem från en af deras naturliga förpligtelser. De verkligen behöfvande böra deremot understödjas. För att tvinga till skolgång, hvarförutan alla anstränguingar skulle vara fruktlösa, föreslår Forster att gifva skolbyråerna rättighet att ådöma föräldrarne böter, då de icke kunna bevisa, att deras barns frånvaro ur skolan har något lagligt skäl. Hittills ha alla inspektörer varit prester; hädanefter skulle de blifva lekmän, och de skulle hafra till uttrycklig pligt att undvika all inblandning i frågor om religionsundervisningen. Försters förslag har funnit det gynnsammasto mottagande i underhuset, ja, sir John Packington, statssekreterare under det sednaste konservativa kabinettet, beklagar t. o. m., att man icke upprättat en undervrisningsministör och anförtrott Forster denna post. Törslaget, om hvars vigt man redan af detta yttrande kan göra sig en föreställning, omfattar endast England och Wales. Gladstone har derför låtit utarbeta ett förslag angående undervisningen i Skottland, hvilket dock skall inlemnas först efter det Forsters förslag blifvit afgjordt. RYSSLAND. Från Petersburg skrifves: Man har här gjort allt för att egna synnerliga hedersbevisningar åt den så Plötsligt aflidne kinesiske ambassadören Burlingame, samt föriatt mildra bitterheten i hans efterlemnades förlust. Genast efter dödsfallet tillskref kejsarinnan enkan, för att uttrycka den kejserliga familjens djupa deltagande. Dagen efter begrafningen besökte kejsaren sjelf de efterlemnade, riktande tröstefulla ord både till enkan och till sönerna. Kejsaren hade först haft för afsigt att personligen bevista begrafningen, men gjorde icke detta, emedan man fästade hans uppmärksamhet på, att han vid liknande tillfällen icke så gjort. Englands, Frankrikes och Förenta Staternas ambassadörer, direktören för det asiatiska departementet i den ryska utrikesministören, Rysslands ambassadör i Peking, general V.Uangeli, amerikanske konsuln och sekreteraren i den kinesiska ambassaden uppburo bärti En mäå ryska generaler af kejsarens s istade monien. De ryska ambassadörer: och