på detta enkla faktum, för alt icke utsätta sig för ett så groft misstag, som är en rent vanställahde uppgift. Stadens inkomst är i alla fall ganska vacker, och om Stockholm förmådds ordna sin utskänkning såsom Göteborg, skulle man der helt säkert vinna en långt större inkomst än nu, med vinnande derjemte af en bättre ordning och ett mycket förminskadt superi. Det är emellertid rätt eget, att när staden nu erhållit en så stor inkomst af utskänkningen, så är man icke nöjd dermed, ehuru mycket klander förspordes deröfver att stadens myndigheter icke antogo ett anbul på ännu högre belopp af ett antal f. d. värdshusidkare. Det var ovärdigt, hette det då, att undandraga staden denna inkomst, då förlusten komme att vålla de fattiga klasserna en ökad beskattning. Nu har förlusten blifvit ganska obetydlig, men nu är man ej heller belåten dermed, ty nu heter det, att vinsten utgått från de fattiga klasserna. IIrr minutörer uppgifva vidare, att det första filantropiska syftet med utskänkningsbolagen ,har efterträdts af bemödandet att skafia stadskassorna så stora inkomster som möjligt, och för sådant ändamål har bränrinct öfver höfvan fördyrats. Såsom exempel bärpå anföres, att ,de flesta boJag nu torde hafva en inkomst af 3 rdr pr kanna bränvin, ehuru bolagen sjelfva endast betala 1 rdr 30 öre. — Att denna beskattning ,drabbar nästan uteslutande de sattigare lklassernal, synes vara för hrr minutörer isynnerhet ömmande. Härvid bör anmärkas, att vid utskänkningen supvis ovilkorligt ett relativt bögt pris måsto hållas till ersättning för de omkostnader, hvarmed denna rörelse är förbunden. Så var det vanliga priset pr sup på krogarne före utskänkningsbolagets uppkomst 3 sk. Bolaget har hållit sitt pris uti 5 å 6 öre, motsvarande 2: 50 och 3 rdr pr kanna, och deraf det lägre priset ungefär lika lång sammanlagd tid som det högre. Ä Påståendet att man nu endast skulle asse högsta möjliga behållning åt stadskassan saknar, hvad Göteborg angår, all grund. Bolagets styrelse har icke låtit sig inverka af den påtryckning att vinna högsta möjliga inkomst, som legat deri, att ett antal värdshusidkare, för att slå bolaget ur brädet, erbjödo staden ett mycket högt belopp, i förhoppning att kunna sedermera utskrika huru stor uppoffring staden gör på utskänkningsbolaget. Do bästa bevisen härför ligga deri, att bestämmelserna rörande utskänkning åt ölverlastade personer eller på kredit m. m., jakttagas med orubblig stränghet, hvarjemte tiden för utskänkningen rönt flera inskränki Så har ock bolaget af de 61 utskänkningsrättigheter, som stå till dess försogande och hvilka alla förut begagnades för den egentliga utskänkningsrörelsen (eller den mest lönande affären) disponerat för denna rörelse endast 27 rättigheter, och detta inom staden, förstäderna och Majorna. Åtskilliga rättigheter hafra utdelats åt bättre restaurationer och klubbar, och så återstår det ej mindre än aderton (sgr 18) alldeles obegagnade rättigheter. Att under sådana förbållanden våga inför Kongl. Maj:t anklaga bolaget för att hafva lemnat det filantropiska syftet åsido, för att endast eftersträfva så stora inkomster som möjligt åt stadskassan, röjer onekligen ett icke ringa mått af tilltagsenhet. Irr minutörer anmärka vidare mot bolaget, att det frångått sin första grundsats att lemna ,öfverskottet af sin vinst till nyttiga ändamål för de arbetande klasserna. IIrr minutörer känna dock bättre än någon annan, att bolaget blef härtill tvunget genom den konkurrens, som uppstod med virdshusidkarnes anbud. När bolaget för allt sitt besvär endast begärde den sör-. månen, att få utdela en liten årlig vinst till för arbetsklassen nyttiga ändamal, så måste man uppoffra denna glädje, just för värdshusidkarnes skull. Det var en stande uppofiring, och det är då ij g oförsynt att påstå, det botat ,frångått denna grundsats, eller a bolag, i stället för att hylla ra sylten och åtnöja sig med en ifvit så att säga taxeringsanstalter för städerna. IIr minutörer ömma mycket för bränvinskonsumenternas bästa äfven ur den synpunkten, att när de icke kunna få hemta bränvin i minut till billigare pris, för att förtära i hemmen, så drifvas de till krogarne, hvaraf följer, att äfven den nyktre och sparsamme arbetaren ,,småningom indragits i kroglifvets hvirfvel. Så har det gått, påstå petitionärerne, ,öfverallt der bränvinsbolagen tagit minuthandeln om händer. Det tillhör de orter, hvilka denna uppgilt afser, att erkänna eller gendrifva densamma. Vi hafva emellertid aldrig sörr hört något derom, utan fastmer endast emottagit goda underrättelser beträflande de sedliga resultaterna af den omtalados anordningen. Emellertid taga vi oss friheten uppmana våra ärade kolleger i Uddevalla, Marstrand m. tl. orter, att upplysa huru härmed sig förhåller. Det finnes likväl intet hinder mot att jemte utskänkningen bedrifva också utminutering till behöriga priser. Hvad angår Göteborgs utskänkningsbolag, så har det bedrifvit och bedrifver sin rörelse så, att det använder några af sina ut: kningsrättigheter till arhemtning, hvarvid priserna varierat, i fi ande till en-gros-priset, mellan 1:50, 1: 70, 1: 80, 2 rdr och 2: 10 ur hanna oh antta soct för att lomna dan I k