Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 mars 1870, sida 1

sentanter för Vestmanland och bergslagerna. Jag känner i detta ögonblick ej hvad som blifvit resultatet af densamma och ej heller bestämdt hvilken utsträckning planen hade, om den afsåg blott en bana till Sevalla eller jemväl dess fortsättning norrut, men det är temmeligen gifvet att många anhängare af Sevallabanan, som tilläfventyrs skulle ha öfvergått till Sala-sidan för att dock något måtte komma till stånd, skola i stället sluta sig till nibilisterna, om utsigt verkligen finnes att en Sevalla-bana kan oförtöfvadt åvägabringas genom ett enskildt bolag. Benägenheten här i Stockholm att våga något celler till och med göra uppoffringar för åstadkommande af ett sådant bolag torde icke obetydligt ökas genom den rådande förbittringen, icke så mycket öfver sjelfva utgången i afseende å Sevalla-banan, utan öfver den hållning en af hufvudstadens representanter intagit till frågan. Jag fästade i mitt sednaste bref Eder uppmärksamhet på den gencrade ställning, i hvilken hr Ilierta, sjelf anhängare af Salalinien, hade kommit, såsom den der till hvilken de talrika petitionerna för Sevallabanan aflemnades. Redan den första petitionen, börsmedlemmarnes, inbragte hr H. ett visst obehag genom den lilla ,,dufning han fick af br Bergström och den med honom instämmande kammaren för sin beskäftighet att göra petitionärerna till nöjes — såsom han förmodligen trodde — genom att i kammaren anmäla deras framställning. Ännu värre blef det då under öfverläggningen i Måndags middag hr Hierta omnämnde äfven de öfriga petitionerna, men på samma gång trodde gig, i sin ifver för Sala-linien, förpligtad att söka betaga dem all effekt. För detta ändamål företog han sig att skämta litet smått med petitionernas tillkomst och innehåll, och detta lyckades så väl, att kammaren, hvars ena sida -Salaiternas — naturligtvis var mycket mottaglig för en framställning i denna tonart, helsade med den ena skrattsalfvan efter den andra hr Hiertas sarkasmer, hvilka, i förening med hela tonen och hållningen, lifligt påminde om spjufvern från den åldrige veteranens unga dagar. Men om hr Hiertas yttrande hade att fägna sig åt en succis de rire hos Sala-partiet, väckte det så mycket större förtrytelse hos Sevalla-partiet, och denna har sedermera utbredt sig till hufvudstadens befolkning och är lika allmän som intensiv. Man sörebrår icke hr Hierta hans åsigt — den delas för öfrigt, efter hvad jag tror, icke blott af frih. Gripenstedt och hr Mankell, som tillkännagåfvo det i kammaren, utan jemväl af hrr IIedin och Nordenskjöld, ehuru dessa, liksom hr Mankell, funnit i nihilismens sköte en räddning undan obehaget att sluta sig till Sala-banan -— man örebrår icke hr Ilierta hans äsigt, säger jag, utan den taktlöshet man auser honom hafva gjort sig saker till, då ban ställde sig att gyckla med de petitioner, som blifvit just till honom, i hans egenskap af lmsvudstadens representant, atlemnade, och med de petitionärer — hans egna valmän — som undertecknat dem. Till på köpet påstå de, som aflemnade den ena af de frågavarande adresserna, att hr Hierta sifvit temligen tydligt tillkänna, att han höll på att komma till andra tankar i fråsan. Hufsudsumman är, att hr Hiertas ställning till hufvudstadeus innevånare för närvarande är sådan, att ifall ett omval örestode i den närmaste tiden, han anagligen icke finge många hundra röster. Publiken är dock, såsom Ni vet, mycket lörsonlig af sig, blott den får litet tid på sig för att kalmera sig, och om tre år värefter är kanske alltsammans glömdt. Med kännedom om hr Hiertas stora obeigenhet mot jernvägar, är det för resten sanska sannolikt att han röstade med nihilieterna. När det nödvändigt skall bygsas jernvägar och intet annat val sinnes in i afseende på sträckningarne, röstar hr Hierta oföränderligen för den billigaste, nen då en chance uppstår attslippa jerugsanslag helt och hället, vore det rer in förvånande om icke hr II. i första ummet vore med om det. Bland kämparne emot nihilismen ha beunnit sig två al de andans män, som anIra kammaren räknar bland sina medemmar, och båda hafva uppträdt med van LNi tarda ha anmärkt hv