Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 mars 1870, sida 3

(Insändty ogarne allt emellanåt innehålla värderika uppsatser om småfåglarnes nytta och verk samhet, hvarigenom hvar och en uppmanas att icke sörfölja och döda dessa oskyldiga djur, som menniskan sin tjenst med att fånga och uppäta hvarjehanda för växterna skadliga insekter och maskar, så får man likväl se s. k. bildade män, hvilka icke en gång iakttaga sjelfva böndagens helgd, gå ut och döda allt hvad de i den v komma öfver. Det är förvånande att se d krypskyttars (egentligen fågelmördares) beteende, hvilka, för att tilll ä egåär efter nöjen, akomna Järe, som, då de lyfta sig på sina vingar upp mot h den, med sin sång påminna menniskan om hennes skyldighet mot naturens skapare. Det inträffar ofla att dessa småfåglar at dylika jägares vingade lod ick a dödade utan endust särade, för att desto mera få plågas, innan mördareverktyget åter blifvit laddadt för att för andra gången uislunga sitt innehåll öfver de stackars djuren. Detta fortgår en stund, hvarefter såliskapet samlas för att ta sig en ,knaber med litet tilltugg, och sedan denna extr örtä blitvit inta tåga de åter af under ande af den vä kanta sången: ,Jågarel så harligt etc med ackompagnement af några disharmoniska toner från ett jagthorn, föreställande samma melodi, till sin för dem så angenäma sysse När jagten sålunda fortgått heta dagen, begifv sig hem med ett större eller mindre antal småfåglar i väskorna, glada öfver sin, som de kalla det, lyckliga jagt. På grund af olvanstående, uppmanar i härmed hvar och en att icke tiliåt: utöfvande på sina egor, utan i stället a herrar jägare deritrån; äfven uppmanas j sjelfva, att icke vidare företaga dylika uttlygt ty det länder dem till föga h.eder. Vän och beskyddare uf småfåglar. mimi AA NET RENNIE Oaktadt tid ndaren