den norra, och som han ej ville bevilja medel till mer än en bana på en gång, och då åt den norra, yrkade han atslag å den östra. Frih. Gripenstedt framhöll, att, om ock någon tvekan i fråga om norra banans riktning kunde bos honom göra sig gällande, vore detta icke fallet med den östra. Billigheten talade för, att man äfven borde gå andra landsdelars berättigade önskningar till mötes, och derför borde man fullborda stambanesystemet af 1556 genom att bygga både de norra och östra stambanorna. Då kostnaden för dessa blott utgjorde 15 af kostnaden för hela stambanenätet, kunde det icke vara klokt att i detsamma inblanda nya elementer. Det enda giltiga skälet nu mot den östra banan vore, att man ej borde bygga mer än en bana på en gång, men häremot talade i bans ögon fördelen af att kunna sysselsätta arbetarne på flera punkter, men förnämligast det skälet, att när en bana väl vore påbegynt, uppkomme hos de deri intresserade en trygghet lör dess sortgång. IIr Keijs system, att skänka bort halfva anläggningskosinaden, skulle ådraga staten lika stor uppoffring, emedan staten vu af jernvägarne eger 3 procents ränta eller 6 procent af haltva kostnaden, men enligt hr Keijs förslag bade staten för alltid upporfrat sitt utgifna kapital, bvaremot den, om den sjelf byggde stambanorna, hade kapitalet qvar, eburu förvandladt i jernvägar, hvilka den i nödens stund kunde sälja. Detta hade Österrike och Italien fått göra, ehuru med motvilja och tvungna af nöden, och af huru stor vigt för samhället det vore, att staten egde de stora trafikvägarne i sin hand, visades bland annat deraf, att England nu vore betänkt på att förvärfva sig eganderätten till de enskilda banorna. För öfrigt vore det sorgligt, att representationen icke under ett decenninm kunde iakttaga kontinuitet, utan röja denna modlöshet och trötthet, som gåfvo sig tillkänna i gårdagens beslut, i stället för att visa de manliga dygder, som äro vilkoret för ett folks storhet och lycka. Efter dessa ord, som helsades med lifliga bravorop, slutade tal. med att yrka bifall till östra banan. Hr Granlund protesterade mot, att nihillisterne skulle bestå af de nykomna riksdagsmännen. De bestodo nemligen af dem, som redan fått jernvägar, och han fann beklagligt, att riksdagen nu ej ville honorera sina löften. Yrkade för öfrigt på lera af andra redan anförda skäl bifall till östra banan. . För öfrigt förordades östra stambanan af hrr Korsbäck, A. Rundbäck, Rundgren, Asker, Kallstenius, frih. Koskull, Asirand och Palander. Afstyrkande yttrade sig hrr Gumelius, Ehrenborg, Lars Ersson i Vik och herr Stenbäck. Vid anställd votering förkastades utskottets förslag med 103 röster mot 79. En af hr Ehrenborg framställd begäran itt kammaren måtte för sin del förklara sig emot allt vidare fortsättande af statsbanebyggnad, sedan den nordvestra stambanan blifvit färdig, lemnades utan afsende.