Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 mars 1870, sida 1

RIKSDAUE Tisdagens sammanträden. Jernvägsdebatterna. Östra stambanan, I den 4:de punkten i betänkandet hemställer statsutskottet, att riksdagen mätte för år 1871 bevilja en million riksdaler till fortsättande af arbetena å östra stambanan från Norrköping öfver Linköping och Mjölby till Nässjö. I första kammaren öppnades öfverläggningen rörande denna fråga af friherre v. Essen. Tal. erkände väl nödvändigheten att fortsätta den östra stambanan, då staten genom 1863 års riksdags beslut gifvit på hand att bygga den, men ansåg det klokare att, till förebyggande deraf att jernvägsarbeten bedrifvas på trenne särskilda ställen i landet och deraf följande splittring i arbetskrafterna, äfvensom med sfseende på sörhandenvarande behof att inskränka statsutgifterna, tills vidare uppskjuta med arbetet å banan, och yrkade af dessa skäl afslag å punkten. Hr Montgomery-Cederhjelm visade att med den million, som nu var fråga om att bevilja för ändamålet, man icke kunde annat än bereda sig på det egentliga arbetet, som icke torde komma att börja förrän 1872, hvadan föregående talarens skäl för uppskof väl finge anses bäfdt. Han önskade derföre att utskottets förslag måtte bifallas. Statsrådet v. Ehrenheim påpekade, att lämpligaste tidpunkten att börja byggandet af den ifrågavarande banan vore inne nu, då nordvestra stambanan närmade sig sin fullbordan. Att öfverlemna banans byggande åt den enskilda företagsamheten vore, oafsedt att staten förut beslutat att bygga den, oklokt, emedan staten då finge en enskild konkurrent med banan från de norra orterna. Frih. Sprengtporten medgat skyldigheten för staten att bevilja anslag till en bana, hvars byggande den utlotvat, men ansåg att staten ej skulle ta mera på band, än som redan egt rum, och föreslog derföre att riksdagen tillsvidare icke bestämde sig för annan sträckning af den östra banan, än mellan Norrköping och Linköping. Meningen bärmed vore att få tid för vinnande af erfarenhet, huruvida ej någon del af banan kunde byggas smalspårig och derigenom, cu besparing för staten åstadkommas. Mot detta förslag uppträdde hrr Bennet och Wern, af hvilka den sednare ansåg just nu, då man stod på öfvergången från fullbordande af ett gammalt jernvägssystem till påbörjande af ett nytt, tidpunkten. vara inne att bestämma sig för hvad man ville. Det vore isynnerhet vigtigt beträffande denna bana, på hvars fullbordande en stor del af svenska folket med otålighet väntade. . Vid verkställd omröstning bifölls i hufvudvoteringen utskottets förslag med 73 röster mot 22, sedan man till kontraproposition antagit förslag med 51 röster mot 32, hvilka voro för det af friherre Sprengtporten framställda förslaget, att man nu endast borde bestämdt uttala sig om banans sträckning på sektionen Norrköping — Linköping. I andra kammaren öppnades debatten om denna bana af hr Grill, som förklarade att han måste yrka afslag å anslaget till densamma, emedan han ansåg en bana från Nässjö öfver Mjölby och Motala till Hallsberg vara att föredraga, hvilken bansträcknings fördelar han också närmare utvecklade. IIr Hedengren ansåg deremot, att östra banan, i den af regeringen föreslagna riktningen, borde blitva en stambana, men att man borde dröja med att anslå några medel till densamma, tills norra stambanan först blifvit färdig, hvilken sednare tillgodosåg landsdelar, som vore i större behof af lättade kommunikationer än det med ypperliga sådana försedda Östergötland. För öfrigt ansåg han att man borde anslå ett bestämdt årligt belopp till byggande af stambanor och likaledes till bidrag åt enskilda banor, då man efter 10 eller 11 års förlopp skulle hafva dessa begge stambanor och ytterligare en 60 eller 70 mil nya enskilda banor färdiga, men derför borde ett system uppgöras, så att hvarje ort visste när dess tur att få jernväg komme. På dessa skäl yrkade han nu afslag till östra banan. Statsrådet friherre af Ugglas varnade mot ett sådant afbrott i jernvägsbyggnaderna, som andra kammarens beslut i fråga om norra banan åsyftade. Man borde icke glömma de berättigade, icke juridiska, men moraliska anspråk, som de landsdelar, genom hvilka de föreslagna stambanorna skulle gå, egde på att också få del at de förmåner, till hvilkas beredande åt andra orter de förut bidragit. Och skulle man nu frångå föregående riksdagars uttalade åsigter, att denna baCCAA — kalla och or 1: etsdrag voro I hamnmnasna ga, dande, Pg FA