Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 mars 1870, sida 2

ville hos K. M:t i und. anhålla, det K. M:t, vid behandling af frågan om organisation af urderdomstolarre på landet, täcktes vidtaga och förestå åtgärder, ledande icke allenast till snabbhet ilagskipningen, utan äfven till beredande tillfälle för handläggning af andra och flera ärenden vid samma domstolar, än de nu dithörande; ätvensom satt IN. M:t dorvid ville taga i öfvervägande dels som icke åtskilliga at rikets mindre städe efter vederbörandes hörande — må kunna med vissa delar af landet under gemensam domare eller domsstol förenas och domsagorna derefter lämpligen fördelas, och dels om icke, vid inträffande ledigheter, hädanefter och intilldess reformen hinner genomföras, det vilkor må vid utnämnandet fästas, att i natvarne af dessa befattningar skola vara underkastade den förflyttning samt förändring i tjenstgöriug och aflöning, som för ändamålets vinnande kan a anses nödig. Lrågan om domstolarnes organisation och sättet för deras verksamhet likasom den rörande öfverlemnande till de vanliga domstolarne af åtskilliga ärenden, hvilka för närvarande y. dra myndigheter, är redan, till följd at ofvan åberopade underdåniga skrifvelse af den 25 Maj 1566 och den Maj 1568, ft X nådiga pröfning: och sräg sa forändringar af rättegångsordningen i den at motionären anvgifna syftning kan icke lämpligen förekomma till behandling innan den förstvämnda blifvit slutligen atzjora. Utskottet anser derföre, 1:0 att motionärens förslag i dessa delar ej bör till någon riksdagens åtgärd föranloda. Beträffande återstående delen an om åtskilliga mindre stå g med ssa delar af landet under gemensam domare eller domstol cch domsagor reglering med hänsigt härtill, samt att, vid hädanefter inträftande ledi heter, vid utzä et må fästas det vilkor, innehafvare af ihågavarande befattningar vara underkastade den förflyttning och den fö dring af Hjeusts öring och aslon som för ända, fil icke mött något kinder för mindre stads förlåggande under Jandsrätt, då staden derom gjort tramställning Maj:t, och sådant lå äfven hädanefter bi falla då skäl dertill föresit utan att någon åtgärd å riksdagens sida derför fordras. Sällsynt lärer väl ock vara, att någen i tjenst varande landtdomare vägrar att underkasta sig domsagans deraf följande utsträckning, helst dermed alltid förenas en det ökade besväret fullt motsvarande tillökning i inkomst; men skulle sådant emot förm oden inträffa, så uppstode deraf ingen annan oläg genhet, än att med åtgärden singe anstå till dess den motvillige domar och domsageregleringen behöfde så mycket mindr derat uppehållas, som tillökningen i domarens göromål genom en mindre stads förening med lomsagan icke kunde blifva så betydlig, att något synnerligt afseende vid regleringen derpå kunde fästas. Att åter emot någon stads vilja förlägga den ( under landsrätt. lärer väl icke låta sig göra så länge 31 8 Regeringsformen qvarstår ofö ndrad. oc h en framställning till Kongl. Maj:t af det innehåll, motionären föreslagit, kulle således innebära den anhällan. att Kongl. Maj:t ville antingen hos riksdagen göra förslag till ändring af nämnde grundlagsps Tograf och derjemte af 13. s 3 mom. riksdagsordningen, så att minskningen i Antalet af städer med egen jurisdiktion icke måtte rubba förhållandet emellan antalet al städernas och laudets representanter sta ant det nu förefi nes; eller ock låta frå erskild stad. s under landsrätt, huruvida de vil lbrya h. i Men en anhälka hos. Kongl. Maj:t om framställande af forir föga förenlig med Ä sådan frågas vä kande och I: som fi Å vara 2 till de tail, as ide beskaforta samma aro icke kan racdhisna att ul pEö digt förslag till lagh melser, h llande är är för hand. Lika litet lämpligt det, att Kongl Majas beslut eller förslag i afseende på domsa geregloringen skulle likasom unsmåstädernas pr s och blitva beroende på hvarje sådan stads bifall eller afslag. Skulle det äter motionärens mening, att föreningen emellan och land må ske på det sätt, att domaren eler domstolen i stad äfven blefve domare eler domstol för ert visst landtdistrikt, kunde, med bibebällande af stälernas nuvarande, genom grundlagen befästade valrätt, sådant icke annorledes, än att till utnämnande af landtdomare inskr i fråga om borgmästares tillsät eller till valet emellan trerne af len söres äfven om ingen ssa, ehnru de möjli kunde nöjaktigt fullgöra domarens åligg ett litet stadssamhållr, innehade de egenskaper. som erfordras för domareverks mheten på landet. 4 der vigtigare och mera invecklade r. ottare förekomma; och utskottet igpAA att ett li dylikt ordnande af domsagor eller domstolar alltid! blefve till gagn för Jandtbefolkningen eller vore ÅL ; ö onungens rätt ånktes så som mle är stadgadt, för denna serdeles välkommet. let mindre välbetänkt, att sätta al häradshöfdingar och ledamöter i itter i en pro som skulle medföra osäkerhet icke blott om beskaftenheten och vidden af deras ber, utan till och med om befattningens nde, enär domaren äfven skulle vara skyldig at underkasta sig förflyttning till annan plats, helst det icke kan vara lämpligt att, redan innan något bestämdt förslag i hufvudsaken blifvit fram-JI vidta åtgärd för tillvagabringande af en sc embetsmän, en åtgärd, f 0 0 som är endast ett medel för hufvudandamålets vinnande; och sIntligen sy det vara alldeles för tidigt, att, sedan rikets ständer i underdånig skrifvelse oen 28 Maj 1566 gjort fram-sc ställning om rezslering af domstolsväsendet på lan-sa det, utan att någon fråga om städerna då blifvit e kt, redan nu, innan denna reglering blifvit upp-sa gjord och man fått er ra verkningarne deraf, J ramkomma med ny hemställan i ämnet, helst, på! itt här förnt blifvit erinradt, just de ilragaställla 5 f I städernas obetydlig het att, om det framdeles finnes lampligi att i yga sådan stad nnder landsrätt eller eljest fårena siad och land till en dom-t krets, något hinder i detta afseende icke möter sr deraf att domsageregleringen för landet blitvit verkställd, och att de åledes kan ske fullkomligt oberoende af hvad örra hänseendet sedermera må inträffa. gö —., A