Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 mars 1870, sida 2

vud och skådade om sträng och hård, att huruvida ett menskli barm. Den gröne ri liksom ett förkroppsligadt uttryck I slor gemensamt, hvill hvar och en af de tre trängdes hos honom lupo ihop i en oro, s pressa tillsammans de och der åstadkomma hade ej hans öga blic kom i marskens hof, lycka för honom, att genomträngande blick själsspänningen varsnades af någon. sitt öra tätt till dörre någon skulle inträda, och öppnade sina Jäp g 3 kring sig med en blick man kunde sätta i frå st hjerta klappade i hennes ddaren nere vid dörren var alla de känka uttalade sig skilda hos Vrede, sorg och hårdhet vid sidan af hvarandra och om tycktes vara på väg att lösta krafterna i hans själ full reda och klarhet. Så kat omkring sig, sedan han och det var måhända en ej denna kloka, skarpa och tillföljd af den allmänna An lade han n, som om han väutat, att än tog han ett steg fram par, som om han velat tala. men så tog han steget tillbaka och Lans läppar slöto sig, och han g för att se ut, om han bjelp han sökte. fråga och vände höll på att ötv steg ock den gröne ri Han stannade pl derpå några steg fra vände sig marsken åte diga den sköna ilic ick till det närmaste fönstret derutanför skulle sinna den marsken gjort i bort, och när bed ddarens oro till sin böjd. ötsligt alldeles orörlig, tog måt, och vid ljudet deraf, ox om. I detsamma tog någon i dörrlåset, och d et var, som om en fördold krast dervid kommit till makt i riddarens själ. Kraften, den manliga hållningen flög bort med ens, och marsken såg den gamla vanliga otympliga och gångliga skepnaden med sitt eviga uttryckslösa leende. Dörren öppnades t korslagda öfver bröst marsken, som med för Jag vill med åde en svartbrödran emellertid, och in i salen munk. Han höll händerna et och bugade sig djupt för råning blickade emot honom. nöje eller rättare jag gör