Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 mars 1870, sida 2

tets förslag och hr Stansf har anmält att han icke deltagit i behandlingen af förevarande fråga. Viskottsbetänkande. Lagutskottet har afgifvit följande utlå tande, i anledning af väckt förslag rörande orga nisatimen uf domstolsväsendet. Uti en inom andra kammaren väckt, till lag. utskottet remitterad motion, N:o 51, har br Car Ifvarsson anört, att det vore en förut änd och erkänd sanning, att don långa tidsutdrigten med lagskipningen städse medrört och fortfarande vållade olägenheter; likasom att, med nuvarande få tingsterminer och 1 tinasstallen, erforderlig snabbhet i lagskipningen icke kunde uppnås; och med flera ärendens förllyttande till domstolarne 5 utan annan förändring, skulle påtagligen den ötverklagade olägenheten endast förökas. Således, om reformen skulle medföra någon väsendtlig nytta, måste domstolarne sammanträda oftare, t. ex. en gång i månaden, och tingsställena i någou män inskränkas, så att domaren icke alltlör mycket stå des på resande fot. Men enär domhalvandena på landet, efter all anledning, redan nu mångenstädes voro öfverlopade af göromål och sramdeles skulle få sig ålagela önnu fler. nt dertill komme, att ganska kännbara uppoffringar både at tid och penningar måste förorsakas ett stort antal rättssöbkände genom den förlängning i väg tilltinget, som bletve en följd af flera tingslags sammansläende till ett, hraraf måh inda rättmätigt missnöje skulle uppstå, å torde de åtgärder, hvilka redan vidtagits, dels senom rikets ständers und. skritvelse den 28 Maj 1566, avgående domstolsväsendets omorg erande och dels riksdagens und. skritvelse den 15 Maj 1865, åsyftande vissa domsärendens öfverflyttande från administrationen till domstolarne samt embetsverkens förenklande, icke vara hvarken tilltyll rande eller ensamma för sig fullt lämpliga. Flera arbetskraster måste sannolikt äfven anlitas för domaregöromålen på Jandet, om ändamålet utan särdeles olägenheter skulle vinnas, och då såd na kratter säkerligen kunde erhållas inom ett icke så ringa antal af de mindre städerna, der de juriärendena påtagligen voro af så ringa omfång, att en stor del af domhafvandenas på landet göromål ganska väl kunde medhinnas at samme embetsmän, som i detta hänseende skötte städer nas angelägenheter, vore det antagligen ganska lämpligt att äfven desse toges i anspråk, Domsagorna på landet skulle alltså, der det lämpligen ske kunde, fördelas så, att vissa delar derat förenades med närmast belägna städer, under en och samma domare eller domstol, och de ötriga komme att utgöra sjelfständiga domsagor för sig. Genom denna åtgärd kunde tingsställena troligtvis, utan synnerliga olägenheter för rättssökande, inskränkas till ett eller två inom hvarje domsaga; domstolarne kunde på det hela taget medhinna slera ärenden, utan att tillökning i embetsmännens antal påkallades, och detta kunde ske jemval med ting en gång i månaden, hvarigenom således en icke oväsendtlig lattnad för frågans ändamalsenliga lösning skulle uppkomma. Såsom egentliga fördelar bäraf borde med skäl kunna påräknas: tör landet, att snabbhet i rättsskipningen vunnes, uten att färden till tingsstaden bletve alltför kostsam; för städerna, att lättnad kunde beredas i deras både i törhållande till folkmängden och de juridiska ärendena otvifvelaktigt dryga utgifter till borgmästare-aflöningen, hvilken icke desto mindre för närvarande ansäges i allmänhet vara otillräcklig för bemälde embetsmäns utkomst; får land och stad gemensamt, att tingslokal och rausakmagsbäkte kunde bygg och underhållas af ob amfaldt; ordförandena. derigenom att icke : bete och inkomster dem emellan blefve jemnare delade, än nu voro f andet, utan äfven en väsendtlig törminshning i embetsresor med ty åtföljande lindring i kostvader och besvärligheter skulle uppkomma; och slutligen för hela sa:nhallet, att reformerna inom statstörvaltnin i hög grad underlättades, hvarigenom besparingar både i arbete och utgifter måste uppstå. Härtill kunde mähända läggas, att åfven iillfalle derigeuom blefve beredt för utsökningsarendenas efverflyttande på domstolarne, äfvensom att särskilda krigedomstolar kunde blitva ölvertlödiga. Visserligen kunde det autagas dels att städernas inuevånare af konstitutionela skäl icke ville förena sig med landsbygden under gemensam domstol och dels att de icke ville aistå från dem nu tillkommande valrätt vid tillsättande af domare; men som i förra hänseendet föreningen under gemensam domare kunde ske utan avt ledamöterne i rätten, der sådant ej önskades, nödväudigt behöfde äfven vara desamm för Jand och stad, och i det sednare det ej torde. vara af särdeles vigt om städerna afstode från sin alrätt eller landet äfven tillerkändes en sådan, ille det synae, som dessa begge omständighete vore af så jemförelsevis lättlöst och underordnad beskaffenhet i förhållande till fördelarue at det hela, att de icke skäligen borde lägga hinder i vägen för reformens genomförande. Utt svårare hinder emot densamma torde deremot möta uti nuvarande embetsmäns rättigheter, nemligen så vidt den närmaste framtiden härvid atsåges: men om ock detta hinder icke i allo kunde undaurödjas, kunde det likväl sannolikt i någon män inskränkas, derigenom att dels ötverenskommelser möjligtvis kunde träffas emellan borgmästare i en och annan stad, a ena, och domhafvandena i angränande landsorter, å andra sidan, angående vilkoren r de förras tidigare öfvertagande at de sedaares söromål inom de delar af landet, hvilka annars skulle först vid nuvarande innehafvares afgång från sina embeten med städerna förenas, och dels att, i den mån ledigheter inträffa, de särskilda embetena, hådanefter och intill dess reformen huane senomtö tillsättas med vilkor att till:rädarne skulle vara underkastade de törflyttuingar samt förändringar i tjenstgöring och atlöning, som för indamålets vinnande funnos erforderliga. Under ötvergångstiden finge för öfrigt embetena till någon lel bestridas at tillförordnade domare, på sätt relan nu egde rum, der ordinarie domhafvandena cke sjelfva kunde medhinna allt. På grund at ult detta hemstallde motionären, att riksdagen 3 —