Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 mars 1870, sida 1

att någon mer än fru Bengta sjelf märkte, att detta skedde alldeles mot hennes vilja. Ty riddaren höll henne fast, som om hans arm varit en boja af jern, och hon sjelf, som af natarliga skäl icke ville låta märka, att hon velat aflägsna sig innan hon erhållit svar på sin begäran, måste låta sig detta väl behaga. Sedan riddaren sålunda fört henne fram midt på golfvet, hvarmed han tydligtvis afsåg att göra ett oförmärkt försvinnande för henne omöjligt, lemnade han henne plötsligt och slog sig för pannan samt skyndade tillbaka till dörren och försvann. — Vörlåten mig, förlåten mig, fromma fru — sade marsken, inom sig tacksam, att den narraktige mannen genom sitt bakvända beteende fört hans uppmärksamhet åter till fru Bengta och hennes begäran — förlåten mig, att jag lät mig afbrytas ...! Hvad eder begäran vidkommer, vill jag densamma gerna bevilja. I kunnen genast vidtaga nödiga mått och steg för verkställandet af edert uppsåt. Fru Bengta helsade marsken med välvilja och tackade honom för hans benägenhet att gå hennes önskan till mötes samt vände sig derpå mot dörren, hvilken hon nalkades med en skyndsamhet, som kunnat väcka misstankar. IIon hejdades dock af marsken, som sporde: — Gifven mig det till, fru Bengta, ... men sådant var förhållandet en gång mellan mig och den döde, och sådant hade det kunnat blifva, att så väl det ena som det andra icke behöfts, men såsom det nu är, så månden I säga mig, hvart I tänken föra den döde, Gud hans själ nåde! — Herren döme eder allt godt till, herr marsk, för dessa edra ord — svarade fru Bengta — I gråbrödernas kyrka vill jag låta läsa själamessa, och dit ämnar jag nu gå, ty redan i afton vill jag bafva honom bäddad i vigd jord! Åter vände sig fru Bengta mot dörren, men nu slogs denna upp, och ett par svenner införde