Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 mars 1870, sida 1

NILS BOSSON STURE) Historisk Roman i tre delar af C. Georg Starbäck. — Ilans egen handling och så hans egna ord! — svarade marsken, tilläggande till upplysning — han känner gerningsmannen, — siger han, men han vill ej säga hans namn. I kunnen tro mig, jag vill lika ogerna, som I sjelf jungfru Karin, låta oskyldigt blod flyta, men det måsten I ock medgifva, att otrohet och förräderi är det svåraste bland brott. Den gröne riddaren, hvars ögon icke lemnat fru Bengta ur sigte, närmade sig henne och gjorde min af aut vilja börja ett tyst samtal med henne. Men hon tycktes med ovilja draga sig tillbaka, och hennes svarta ögon sköto blixt på 2 ixt, alt medan hon sjelf så småningom nalkades dörren. IIvarken marsken eller jangiru Rarin lade märke härtill. Den senare fortsatte att med värma taga svonnens försvar, och hon utvecklade dervid verklig vältalighet. När hon slutat, yttrade marsken: — På det I måtten se, huru gerna jag vill göra hvad som står mig till eder till behag, vill jag nu i eder närvaro spörja min sven, och i sitt svar må han döma sig sjelf... Sägen till, riddar Grön — marsken vände sig härvid till denne — sägen till, att man hemtar mig upp min sven Nils Bosson. Riddaren bugade sig till tecken, att han förnummit befallningen, men nalkades med alla uttryck af den yttersta artighet den mörka nunnelika fru Bengta och bjöd henne sin arm samt ledde henne ett stycke fram mot marsken, utan ) Se II. 1 N:o 54