valmäns förtroende. — Representanten svarade: ,,Den domen får jag underkasta mig, men jag handlar efter min öfvertygelse — ett värdigt svar på en ovärdig framställning. Det ser nästan ut, som skulle den tryckning Sevalla-intresset velat utöofva på riksdagen hafva verkat ett motsatt resultat och som komme hela den ,, kompakta opinionen att lida fiasco. Går Stockholm då under? En klok och passionsfri person kan väl icke svara ja på den frågan. Opartiskheten svarar nej och åter nej, tusen gånger nej. Går Sveriges hufvudstad verkligen sin undergång till mötes, hvilket jag vågar på det bestämdaste bestrida, så beror detta sannerligen icke af norra stambanans riktning, utan af Stockholmarne sjelfva, af deras brist på företagsamhet, brist på allvar i arbetet och ihärdighet i sina sträfvanden. Måndagen skall visa hvad riksdagen tänker. Ett parti, som kanske ännu icke är så stort i den numerära styrkan, men som har stora intellektuela resurser, varm fosterlandskärlek, mod och ihärdighet, kommer att yrka, det staten ej må gifva anslag mera hvarken till den ena eller den andra jernvägen, men väl bevilja understöd åt den enskilda företagsamheten, åt hvilken sådana arbeten böra öfverlemnas. Det är den åsigten, som har fraratiden för sig och till hvars förverkligande vi derför en gång skola komma. Under Senalla-yrseln har man icke så mycken tid att egna åt tanken på det riksdagsmannaval, som kommer att försiggå 1 nästa vecka för att besätta den genom Johan Liljencrantz frånfälle lediga platsen i andra kammaren. Några små valsammankomster hafva dock hållits i veckan. I qväll hölls en sådan i Bergstralska huset vid Munkbron. Hr IIedin, hvilken infunnit sig för att såsom kandidat föreslå häradshöfding Richard Carlen, förut il känd i våra riksdagar, valdes till ordörande, och kyrkoherden Ekdahl framställde auditör Ljungberg såsom kandidat. Efter åtskilligt diskuterande ansågo de församlade att den sistnämnde borde väljas. Fill samma resultat hafva äfven två å tre andra små valsammankomster hunnit, men det troliga är, att hvarken br Ljungberg eller hr Carlen blir riksdagsman, utan att hr Sjöberg, kommerseråd och under förra riksdagsperioden en af Stockholms representanter, dertill väljes. Han får åtminstone för sig hela Stockholmspressen, med undantag af Dagens Nyheter och Fäderneslandet, som taga hr Ljungberg till sin kandidat HM.