Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 mars 1870, sida 1

som om han ej rätt kunnat värja sig för den tanken, att han mäste dö en till utscendet neslig död, ehuru han visste med sig, alt han icke begått något, som var sådant värdt. Men detta varado blott ett ögonblick, så slog han upp sitt öga och såg sin herre fritt i ansigtet. — Ett har jag begått, som är värdt straff — sade han med en stämma, hvars naturliga välljud snarare ökades än förtogs af den darrning, som vigten af de ord, hvilka han skulle komma att uttala, påtryckte henne —det var, då j emot eder vilja lemnade edert läger och red öfver till herr Erik, och det straft, som I derför vilien pålägga mig, vill jag undergå ... Det var ej blott mitt löfte till den ädla jungfru Karin, som tvang mig till denna ridt, det var ock mitt hopp alt derigenom komma förlikning till stånd mellan eder, herr marsk, och herr Erik, och för den sakens skull! månde mitt unga lif springa, om eder under sådana förhållanden hade synts så... Det är allt hvad jag har att säga nu, som tillförene .. Ungersvennen tystnade, och marsken dröjde några ögonblick, liksom för utt gifva honom tid att hemta sig och fortsätta. Då Nils emellertid fortfor med sin tystnad, tog marsken till orda: — Hvad du nu hafver sagt, Nils Bosson, det tillgifver jag dig för det goda uppsätets skull, men du vet väl, att det är något vida svårare som lägges dig till last, och som du hafver att svara till... Förräderiet i Harakers kyrka! Yvglingen blef flammande röd vid detta ord, och en viredeblixt sköt fram ur hans öppna, rcdliga öga. Det såg ut, som om han upprörts i sitt innersta vid blotta tanken på, att en sådan kränkning af hans heder kunnat uttalas. — När I sist sporden mig till häro , rr marsk — sade han — så sade jag eder allt hvad jag hafver att säga. Edra frågor förmådde mig alt säga, det jag känner den verklige anstiftaren, men namnet är jag förbjuden att säga. (Ferts.) ar ag