uppmaning af marsken skulle ej hafva förmått röra henne ur stället. Hon var nämligen viss om att kedjan skulle finnas, der Nils Bosson sanns, och, ehuru hon ej kunde på förnuftigt sätt förklara sin tro, var hon nu fullt och fast öfvertygad, att kedjan i denna stund fanns hos svennen. Den aningen hade födts hos henne föregående qväll, då hon lyssnade vid dörren till svennens fängelse, och den hade under natten, medan hon satt vid sin broders lik och lyssnade till stormens dån och såg molnens skuggor jaga öfver fälten, vuxit till visshet. Ungersvennens uppträdande slog som en blixt ned genom mörkret i hennes själ, och vid detta ljus uppspirade och mognade ett beslut, som hon genast nu ville bringa till utförande.