Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 mars 1870, sida 3

2 2. Rättegångsoch Polissakov. PoliskammerenEn drftagare till 60,000 rdr var i sår insti poliskamniaren, på grund af angifvelse från killiga personer, detarftagaren-, under uppg ut ban hade att lyfta ett arf å ofvannämndes na, ac dem tillnarrat sig penningar och kli ersedlar. Till en här boende grosshandlare semligen en dag i medio af förliden månad inkommit en för grosshandlaren obekant person, om, under förmålan att han hade att i Köpenhamn lyfta ett arf å 60.000 rdr efter en atiiden farbror, anhöll om en liten bjelp till resan, då han vore alldeles medellös och icke bade ett ör ill respengar. För att gifva stöd åt sin ber else, hade mannen företett tvenne bref, som en i köpenhanm boende syster tillskri!vit honom, uch hvilka innehöllo, att ärfvet, som utgjorde , minst 50,000 rdr, genast skulle vara att Jyfta. Grosshandlaren hade i början visserligen gjort några invändningar mot att låna ut pengar till en helt främmande person, men slutligen, sedan ,arftagaren bedyrat att han icke vore någon bedragare, utan ärligt skulle återbetala lånet, åtföljdt af en vacker ,,dusör, hade grosshandlaren Jemnat mannen 30 rdr mot en skriftlig förbindelse om återbetalning. ,Arftagaren hade emellertid icke nöjt sig dermed, utan äfven begärt att få låna några kläder. Han kunde naturligtvis icke, sade ban, infinna sig vid lyftningen af det stora arvet med de ,paltiga kläder, som han nu vore iklädd och hvilka utgjorde hela hans garderob, utan vore grosshandlaren derför äfven tvungen att låna honom något plagg, hvari han kunde på ett honnett sätt presentera sig för bankiren, som förvaltade pengarne. Grosshandlaren hade då åter gjort några protester, men ,arftagaren var så vältalig och bade så många vackra förespeglingar om dusören-, att grosshandlaren slutligen ingick på att låna honom en vacker färskinnspels till begagnande under den då rådande bistra kölden. Bland annat hade mannen äfven uppgitvit, att en dansk sjökapten, som skulle bo å Göta Källare och hvilken kände till det stora arfvet, erbjudit honom 30, o00 rdr för att få öfvertaga rättigheien till de samma, — något som ,arftugaren naturligtvis velat ingå på. Grossbandlaren hade då blifvit ännu mera fast i sin tro, det han ej var utsatt för en bedragare, och båda kontrahenterna ski! des derför, å ömse sidor belåtna. Af en hän else hade emellertid grosshandlaren ett par dagar derefter låtit efterhöra på hotellet den danske sj kaptenens namn, då han möttes med den nedslå ende underrättelsen, att någon sådan person i bodde der och icke heller logerat der under den sednaste tiden. På hotellet bodde endast en dansk kammarherre, och denne kände icke det ringaste till det stora arfvet. Grosshandlaren hade då börjat misstänka, det ban blifvit grundligt ,,kuggad samt anmälte fördenskull förhållandet för polisen, med begäran att ,arftagaren, som sagt sig skola resa med södra snälltåget den 22 Febr., måtte förhindras att afresa från staden innan han gjort rätt för sig. Ungefär samtidigt anmälte äfven en juvelerare härstädes, att en obekant person en dag inkommit i bans butik och på samma sätt samt med samma berättelse, som hos grosshandlaren, tillnarrat sig 20 rår, för att dermed utlösa några pantsatta kläder, hvilka parftagaren nödvändigt heböfde för att kunna företaga resan till Köpenhamn. På grund af dessa angifvelser beordrades tvenne ,spanande poliskonstaplar att den 22 Februari passa på vid södra snälltågets afgång för n anhållande. Några minuter innan tåget sk gå, ankom äfven en person, hva ölverens med signalementet och hy den af grosshandlaren utlånade färskinnspelsca. Tillfrågad om ban vore dep, som af de ofvannämnde begge: personerna lånat pennivgar, erkände han otvuuget detta, hvarpå han uppfördes till polisvaktkontoret.