Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 mars 1870, sida 1

Jak tör vel inde gange Waldemar med varum luft. I må vel ude stande! Och med detsamma gaf hunden till ett klagande tjut, som om han blifvit illa slagen. — Här skrämmer mig icke edra trollsånger, riddare . .. och vore icke mitt sinne bedröfvadt till döds, så kunde jag väl ock sjunga en sång, så att I bleknaden dervid ... Nu var det tyst en stund. Sannolikt gåfvo dessa ord riddaren något att grunda på. Så fortsatte qvinnostämman: — Väl satt min broder här i tornet i veckorna sju, men slikt kan hända, att I kommen att sitta der så många år... Sådan eång kan jag sjunga, och I kunnen tro, att marsken skull lyssna till min sång. Jag har sett eder gå stigar, som I icke kunnen stå tll svars för ... Men hunden tjöt, och riddaren sjöng: Sanningen drager till herra slott, men der kom lögnen ridandes i gård, med riddare och svenner så väldig han var, med blanka svärd, uti händer. (ber-tu.)