Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 mars 1870, sida 2

1. Ett gammalt minne. Det händer någon gång, när du färdas genom våra ensliga skogar, helst om qvällen, då allt är tyst och vindarne och sorlet af mensklig id lagt sig till ro, att du hör liksom en suck, en djup, mäktig, hemlighetsfull suck, som om Widar, den tyste guden, ginge fram på gömda stigar och, gripen af naturens skönhet, uttalade sin lycksalighet i denna suck, eller träffar ljudet ditt öra på det sättet, att du tycker dig iiksom höra fjäten af gudens vandring på jorden. Sådana stunder finnas äfven i den af de vigtigaste värf upptagne mannens lif, då han liksom befinner sig i lä för stormen, fjerran från sin verksamhets brusande ström, och för ett ögonblick kan skåda omkring sig och tillbaka öfver förflutna tidrymder. Då händer det, att gamla, gömda minnen vakna och blicka fram ur natten som undersköna englaansigten, desto lifligare och friskare, ju mindre ofta de hatt tillfälle. att liksom taga ut sin rätt att lefva i mannens själ.