Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 mars 1870, sida 2

Följande afton stod en galge utanför Stockholms stad, och i den hängde herr Erik Puke. Men vid galgens fot satt en nunna, känslolös för köld och storm och med torra ögon blickande ut i rymden. Folket som drog vägen fram gjorde med en rysning korstecknet, men nunnan satt der stel och orörlig ännu långt efter midnatt. När hon ändteligen reste sig upp, räckte hon båda händerna mot himlen och sade: — Broder, broder.... det är förbi, men ett vet jag som lefver och skall lefva så linge, som jag, — det är hämnden. L 53