Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 mars 1870, sida 2

framkallat de sednaste oroligheterna. Jag bar redan ofta hört så er göras mot regeringen. Detta är ovärdig i den sednaste talarens talang Sanningen att regeringen, sedan den sökt förekomma koaslikter. undertryckto dem på men sätt. hade stor m att dölja min föj då man ankla2 gade oss att vara verktyg ör den personliga regevingen, då vi i genting kunna göra utan Ånssiite tande församlingens understöd, enär dess vilja verkar i kronans rålFrankrike är ingen diktatur, utan ett fritt lund. Man sade också, det vi redan: varit otrogna våra principer. Jag tillhör det rin1 r 1851 nekade mitt b. all till un( friheterna. Jag har i 20 ar letvat i tillbakadragenhet, och jag har icke a meltan en furste, som jag högakte. Då jag åter inträdt i det oss fentliga lifvet. så har det skett, emedan friheten: återkommit. Rådirågen den allmänna meningen: man vill reformer, men ingen revolntion; det är rankrikes åsigt. som vi äro tvungna att hä IIr arre har behandlat andra Frågor: han har hänvisat på lagstiltande församvingens och kabipettets olika ursprung. Hvad betyder detta, om man endast vunnit, att viljan är densamms i stå inför en suverän, som visar sig allt mer och mer besluten att grundlägga en konstitn jonell rei ett land, som är trött vid allt, onda friheten. Deva är är äfven den uppgift, som sen menivgsskiljaktigne, endast gemeninnes mellan winisk nma pligter förena dem. ireå e Dara förklarade derefter, att den vill fred en enig om att försvara densamma både i och utom landet. Man kan — yitrafe han icke borttaga en enda sten få in byggnaden af den 2 Jr nuari, uta jan hela den fallc Han öLv stifande törsamli — curle han och ministöre hvarandra, hvad skulie Mi skulle af kejsaren begära, att h en ville a göra mellan dem. Vi ba icke att bed vad fans ar skulle bli; men vi är han skulle låta leda sig af Vi skola böja 0ss för ; öd i det vi göra detta, förblifva vi trogua vår roll och vår pligt. her med ter att lyckligen hafva tillbakavisat de len från venstorn, har miören Olivier i mötet den 24 Februari halt en dust ait bestå mot högen. Detta parti, som består af d nla majoritetens qvarlemningar och räknar 70 å SO medlemmar, synes vara missbelåtet med regeringens hallning i irågan om de officiella kandidaturerna. Den bekante ultra bonap: irtistisko deputeraden Cassagnac he do af denna anledning föreslagit en modiverad dagordning, hvilken emellertid efier ett lingre tal at Ollivier, hvilket vi icke nu äro i tilfiule att meddela, blef förstad med 108 röster mot 56. Flera af venslerns framstående män — bland andra Favre och Picard — röstade för regeringen, och Olliviers yttraude om, att kKabinettet skulle iakttaga den strängaste neutralitet i vallfrågan, lielsades med det lifligaste bifall både från Å centerns och vensterns sid I. o. m. den gamle Thiers yttrade sig sor gen och framhöll, att han sedan 153 all d hade försvarat kejsardömet, och de a under förutsätining 3af, att det skulle gifva folket de nödvändiga frileterna. Ollivier lar vid la tillfalle på ett betydelsefullt sätt h lilu sin och regeringens sjeliständighet äfven gentemot högern, hvilken förmodligen ansett sig vara oumbärlig för ministerens bestånd. Justitiseministern förklarade med sjelfkänsla och värdighet, att regeringen och majoriteten icke behölde ustlade medel vid valen, hvarigenom han lät förstå, alt majoriteten mycket väl kunde reda sig utan högerns bistånd och utan ande af ossiciela kandidaturer. Omgens resultat visade, att Ollivier hade rät. För öfrigt glömde justiticeministern icke alt lramhalla, det regeringen hade ett dubbelt mål för ögonen: Uer ville nödigt skilja sig fån dem, som nu i 18 år understödt rege n i lagslistande för1, iI kund ra sidan icke vulva sig sjelf och autecedentia otrogen. Den förre istern Pinard uppträdde på t sätt mot ministeren, troligen med anieduing af Olliviers förklaring Om regeringens öbeti2 gade neutralitet i valang eli. tgenhå eter. I mötet den 21 Februari Lade Pinard — säledes icke, som i ett telegram oriktigt uppsgitvits, Olivier — förklarft, det do otliciella kandidaturernas system icke i och för sig kund kastas, men att det ofta blilvit uttördt på sådant sätt, att det sårat den allmänna meningen. Regeringens framtida vppgift borde derförv gå ut på att förbereda användandet al den allmänna rösträtten genom e mässig decentr det at lokalt politiskt lif i alla valdistrikter. Pinard tade med alt lofva regeringen sitt understöd, ,emedan den hälda ordningen och garantera frihet Till lindring ar sina politiska mis har Rochefort på den sedaaste tiden fält moltaga en del tacksamhetsadresser från eu gar blanisation och grundläggan