Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 mars 1870, sida 2

.. Men jag ville, att denna dagen vore min sista! Ian sjönk nästan vanmäktig ned vid altarrunden. 11. Den sista dagen. I borgstugan på Westerås slott stodo ett par dagar derefter några af marskens svenner inbegripna i ett lifligt samtal. Det rörde de sista tilldragelserna, hvilka redan hunnit få en färg, som o alldeles öfverensstämde med rätta förhållandet. — Nils Bosson är så oskyldig som ett barn till detta dådet — sade en gammal buss med gråsprängd: hår — I mågen få säga hvad I viljen. — Dock red han väl icke för ro skuld midt i natten till herr Eriks läger, sedan han varit inne hos marsken och hört hvad som der beslutades m natten — genmälte ifrigt en af de andre. — Såg jag icke sjelf, huru han kom om natten och tog sin hist och satte af så tyst och hemligt, som han varit en gast. — Gasta mig hit och till fannoma — återtog den gamle — jag sitter deremot, hvad jag hörde den unge herren a till Bengt Gunnarsson, när vi höllo framför Ilarakers kyrka, att vi skulle vara redo, för det var förräderi på färde .. — Och det går då icke i ditt trähufvud — inföll en tredje — att han ville göra sig ren och hvit, så alt ingen skugga skulle falla på honom . .. Hade icke Bengt Gunnarsson varit den karl, han är, så hade marsken nu fallit som herr Eriks fånge, och ingen hade kunnat säga smack om den listige herr Nils Bosson. Passen på... I skolen sc, leken är ej slut derför, alt herr Erik kommit hit... Låten blott Helsingarne komma, som Hans N sson hotade med i dryckesstämman förliden äll, och I skolen se, att det spelas upp till dans på nytt igen! Ilan tager dem icke med blotta