Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 mars 1870, sida 2

derom. Marsk a å sin sida tycktes knappt veta hvad han skulle tro af allt detta IIans blick flög skarp och genomträngande i den ene till den andre. Nils Bosson hade brott mot 2 gilna bud och var således straffvärd. Här hade han snarare upptr ädt till sin herres räddning, än hans skada, och dessutom var blott och bart hans t öppna, ädla uppsyn en borgen, alt han ej kunnat låna sig till en förrädisk handling. Men å en annan sida hade han nnu blott en kort tid varit i marskens att denne iumn icke kunnat hinna rätt nna honom, hvarjemte det icke gerna lät tänka sig, att man rent af kunde dikta på honom ett så groft brott, om han icke på ett eller annat sätt var saker dertill. Marsken besalte derför höfvidsmannen för sina svenner alt gripa Nils Bosson, och hans befallning utfördes ge Derefter vände han sig till herr Erik, som stod der mållös af både be sstörtning och harm. Kanske genomskådade ban sin syster och sär ngstades till både tanke och tunga af det försårliga ljus, som omgaf henve i deta ärende. — Jag vill tro eder på edra ord, herr Erik sade Carl och räckte DOnom snöhvitan hand som det står i folkvisan — jag vill tro, a icke haft eder hand med i detta spelet, och är nu edert uppsåt fast, att I viljen förlika eder med mig, så väntar jag eder i Westerås i mor, Dermed lemnade marsken med silt följe kapellet. Erik Puke stod arar vid altaret, tyst och sluten och med en blick så full af förtviflan, att nunnan med oro skyndade fram och ville fatta hans kand. Men ban visade henne ifrån sig med fasthet. liträ a Nej, nej, sy. ade han — siån detta vill jag ej hafva något gewonseu nt med blodsbandet . .Må du svara Gud ! för den gerning, du i dag gjort... och 1 lörlåto dig, att du ej haft din broders ära