Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 mars 1870, sida 3

Vi återgisva efter A.-B. följande lefnadsteckning: Henrik Hertz var född i Köpenhamn den 28 Aug. 1798 af välmående judiska föräldrar. Han uppväxte under påverkan af de bästa intryck från den danska litteraturen samt de mest framstående af den tidens litterära personligheter, och då hans föräldrar dogo, efter att genom Köpenhamns bombardement 1807 ha förlorat sin förmögenhet, var det så lyckligt, att han fick komma i huset hos en slägting, grosshandlaren M. L. Nathanson (sedermera känd såsom national-ekonomisk författare och utgifvare af Berlingske Tidende), i hvilken krets han hade rikligt tillfälle att fortsätta traditionerna från föräldrahemmet. Han fick härigenom tidigt intresse för rörelserna inom det litterära lifvet och ställde sig såsom ung student på Oehlenschlegers sida i Baggesen-Oehlenschlagerska fejden. Ilan skulle vid universitetet studera juridik, men sånggudinnorna gjorde icke obetydligt intrång på detta studium. Ilan vann emellertid 1824 universitetets guldmedalj för besvarandet af en juridisk prisfråga och tog påföljande år juris kandidatexamen. Men dermed lade han ock juridiken ad acta. Redan 1826 vann han universitetets guldmedalj för en estetisk afhandling. Året derefter debuterade han anonymt med ett lokalt lustspel i 5 akter, ett arbete, som, så att säga, pånyttfödde lustspelet på den danska scenen genom att gå tillbaka till den Holbergska komediens anda och öfverflytta dess äkta nationella och komiska egendomligheter på behandlingen af de samtidens förhållanden, som upptogos till dramatisk behandling. Han skref under de närmast följande åren flera lustspel och försökte sig äfven i vaudevillen, der Heiberg, som först infört den genren på danska scenen, dock var honom öfverlägsen. : Det är betecknande för Hertz, att han börjat såsom dramatiker, ty det visar, att han tidigt kommit ifrån omedelbarhetens period ech genom reflexionen tillegnat sig det konstnärliga medvetande, som söker sin styrka i sin begränsning. Denna mogna och säkra konståsigt framträdde också i ,,Gjengangerbreve eller poetiske Epistler fra Paradis, som 1530 utkommo såsom en anonym inlaga i den då pågående estetiska striden mellan Heiberg och IHauch, och hvilka, skrifna i den 4 år förut aflidne Baggesens namn och i hans anda, väckte ett oerhördt uppseende, så mycket mera som man på flera år icke kunde erfara, hycm författaren var. Under de 40 år, som sedandess förflutit, har Hertz utvecklat den rikhaltigaste och mångsidigaste litterära verksamhet. Ilan lyriska dikter äro utmärkta genom den känslans innerlighet, som i dem uttalar sig, och genom sin formskönhet. Han har äfven försökt sig på prosa-diktens område och bland annat skrifvit flera noveller och två större tidsbilder ,,Stemninger og Tilstande samt den förträffliga romanen ,, Johannes JohnsenMångfaldiga skarpsinniga och i formen klara, kritiska arbeten finnas också af hans hand, bland annat i den at honom 1838—59 utgifna periodiska skriften ,Ugenlige Blade. Sin största produktivitet har dock Hertz utveckJat såsom dramatisk författare. Inom den dramatiska konsten, hvars fordringar han på ett beundransvärdt sätt förmått uppfylla med afseende på scenisk verkan, har han försökt sig i alla dess arter och inom hvar och en af dem frambragt mästerverk. Hans samlade dramatiska verk upptaga sjutton band, och vi hade tillfälle att helt nyligen anmäla det sjuttonde bandet, utkommet i slutet af förlidet år och innehållande tre nya skådespel, formfulländade, fina och rika på poesi. Tre af hans yppersta dramatiska arbeten ha blifvit i öfversättning gifna på den svenska scenen, nemligen: Amors Genislieger, detta graciösa och spirituella versifierade konversationsstycke, som han skref redan 1530 och som i öfversättning af C. Strandberg 1860 uppfördes å f. d. mindre teatern i Stockholm; Svend Dyrings IIus, ett romantiskt sorgespel, som kanske utgör blomman bland Hertz diktareverk, i hvilket han på det skönaste sätt för dramat tillegnat sig de gamla kärapavisornas ton och anda; skrifvet 1837 uppfördes det 1559 på vår k. teater, der det gjorde ett djupt och mäktigt intryck; slutligen Kung Renes dotter, der återigen den finaste psykologiska bild utvecklar sig på trubadurpoesiens romantiska bakgrund; hvilket stycke hos oss dels på kongl., dels på f. d. mindre teatern blifvit gifvet ett mycket stort antal gånger (54) och ailtid framkallat rörelse, förtjusning och beundran. Bland hans öfriga dramatiska verk skola vi blott erinra om ,,Svanehammen, Ninon, ,Tonietta, ,Scheik Hassan, Den Yngste, ,Estrella, samt den egendomliga 1549 utgifna polemiska komedien ,,Hundrede Aar, Hertz, som 1835 hade fått rätt att under någon tid hålla estetiska föreläsningar vid universitetet, fick 1845 titel af professor, blef 1850 riddare af Dannebrogen och erhöll i början af 1550-talet af danska riksdagen skaldepension, tillika med Christian Winther och F. Paludan Miller. 1850 gifte han sig med en ung svenska, Lovisa v. IIalle, dotter at grosshandlaren Å. v. Halle i Göteborg. Han efterlemnar enka och flera barn.