Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 februari 1870, sida 1

jröst tycktes det, som om han redan en gång gifvit ett svar genom en annan, men hvilket han nu ville afgifva sjelf för att rätt öfvertyga sin fiende om omöjligheten af hvarje förlikning. Så var det ock. Herr Nils Stensson hade kommit såsom marskens fredsbud och blifvit införd i lägret, der han icke gal sig någon ro förr än han skulle få träffa herr Erik sjelf. Det var underrättelsen härom, som förmådde Erik, hvilken ämnade sig göra en rund genom bondligret, att nu stanna och invänta herr Nils, en mängd svenner och äfven åtskilliga bönder omgäfvo herr Erik, och uppmärksamheten var så helt och hållet riktad på den väntade riddaren, hvilken skulle uppträda på den af ett par handbloss upplysta platsen, att ingen lade märke till trädet vid den utslocknade stockelden, der Nils Bosson stod bunden, Denne kunde icke se herr Erik för trädens skull, som stängde utsigten, men han hörde hvarje ord som yttrades. Hvad som först väckte hans uppmärksamhet var att tvenne mörka skepnader gingo med hastiga steg fram till skaran som omgaf höfvidsmannen. I den ena af dessa igenkände han sin mördare, den andra såg ut som en nunna i sin långa fotsida drägt med hufsan dragen öfver sig. Omedelbart derpå blef det rörelse i hopen, och han fick se en skymt af herr Erik. Han för. des något bart från dö andra, och det var nunnan som gick vid hans sida. Nils var redan i begrepp att ropa herr Eriks namn, men då kom åter vägvisaren och gjorde en rörelse med handen och knifven, att det gällde hans lif, om han öppnade sin mun. En stund förflöt, och så giok Erik tillbaka till sina män, och nu var marskens bud framfördt. Samtalet mellan honom ach Erik blef helt kort. 4F00 NN