Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 februari 1870, sida 3

DAA6 2— Hasner ett par dagar förut förklarat, att regeringen anslöt sig till den af baron Tinti föreslagna adressen, emedan den var I hållen i en ,försonlig ton och anvisade len utväg från den nuvarande konflikten med de icke-tyska länderna. Denna motsägelse i ministerens officiella yttranden luppfattas med stort skäl som ett bevis på regeringens fortfarande villrådighet. Kejsar Frans Josef lärer under det nuvarande experimenterandet visa stor tillbakadragenhet och köld. Ätfven rikskanslern Beust afhåller sig från hvarje sken af inblandning i den vestösterrikiska regeringens invecklade affärer. FRANKRIKE. Den paus, som den 17 dennes inträdde i lagstiftande församlingens förhandlingar, synes varit ett lugn före stormen. Den lidelsefulla karakter, som debatterna antogo i mötet den 15 dennes — då regeringen och majoriteten anföllos af Jules Favre, Picard, Pelletan, Cremieux, Choiscal och Ordinaire med en häftighet, som påminde om valperioden — antydde, att venstern samlat sina krafter för att våga en stormlöpning mot ministeren Ollivier och den majoritet, som utgör dess stöd. Telegrammen i förrgår och i går ba också visat, det en sådan stormlöpning skett. Redan den 17 dennes voro lagstiftande församlingens upplösning och nya val oppositionens lösen. Som man af förenämnde telegrammer funnit, syftade det misstroendevotum, som Jules Favre och hans vänner ingifvit mot ministeren, åt samma mål. Genom nya val hoppas oppositionen förskaffa sig majoritet i lagstiftande församlingen, samt att regeringen skulle komma att föras i republikansk riktning. Af hvad man hittills om diskussionen angående Jules Favres interpellation erfarit, vill det emellertid synas, som skulle regeringen afgå med seger, och före denna diskussion hade venstern centern i ett partimöte den 19 dennes beslutat: att gifva ministeren ett förtroendevotum. Redan förut — den 14 dennes — hade detta parti under markis dAndelarres ordförandeskap sammanträdt i Grand Hotel för att öfverlägga om saken. Det referat, som tidningen ,, Frangais lemnat om detta möte, är ett ytterligare bevis för, att ministeren under denna strid kunde räkna på venstern. , Vårt parti — sade dAndelarre vid mötets slut — bör fortfara att energiskt understödja regeringen; det bör vara ett avantgarde för majoriteten; det blir kabinettet en stödjepunkt, på det detsamma måtte kunna motstå den yttersta högerns reaktionära sträfvanden; det bör söka uppmuntra ministeren och drifva den framåt, då den stannar eller hyser fruktan; det bör för regeringen underlätta det fullständiga genomförandet af dess program; det bör understödja ministören mot orättvisa och oöfverlagda anfall, då man söker drifva den för långt fram. Af förhandlingarne i det stormiga mötet den 15 dennes meddela vi efterföljande utdrag: Choiseul (tillhörande venstern) hade begärt, att medlemmarne af den s. k. .initiativ-kommissionen, som hvarje månad väljes ånyo, för framtiden skulle väljas genom lottdragning, enär utgången af valen hittills alltid varit mycket exklusiva, i det bland kommissionens 18 medlemmar endast fanns en, som tillhörde venstern. Detta — sade Choiseul — öfverensstämmer icke rätt väl med regeringens försonliga åsigter. Landet önskar omsider — — Presidenten Schneider arbröt talaren, erinrande om, att han borde inskränka sig till att anmäla sitt förslag. Choiseul förklarade, att om församlingen fortfore att alltid endast välja medlemmar af majoriteten till kommissionen, skulle landet deruti se en ostracism. Schneider svarade, att det, som skedde i öfverensstämmelse med arbetsordningen och på lojalt sätt, icke kunde kallas ostracism. Af denna anledning förekom följande debatt: Jules Favre: Valet är en handling af den majoritet, som tillhör det gamla regeringssystemet. Rolle (af högern): Herr Favre skulle utan tvifvel ha svårt att försvara sina ord, om han skulle tillämpa sitt påstående på kommissionens medlemmar. Ni söker göra vårt mandat misstänkt, men jag kan ej medgifva Er någon rättighet att bedöma våra äsigter. (Mycket bifall. Buller från venstern. Falrer Det faller sig tvertom för mig mycket lätt att försvara mina ord. Jag har sagt och påstår ännu, att den majoritet, som valt initiativkommissionen, härrör från det gamla regeringssystemet. Det nya systemet daterar sig från interellationen af de 116; jag skall snart blifva i tilllde att än ytterligare utveckla detta. (Bifall från venstern.) Ollivier: Det är blott en anmärkning att lägga till det, som hr Jules Favre har sagt, på det alla må kunna få en klar öfverblick öfver situationen. Denna anmärkning är följande: Ministerens politik har till utgångspunkt interpellationen af de 116, och denna interpellation är majoritetens verk. (Bra! Bra!) Hvad det besynnerliga förslaget angår om att i en politisk församling genom lottning välja ett utskott för att förhandla om politiska förslager, så är det i sanning förunderligt! För att rättfsärdiga det, har man talat om försonlighet. Sannt nog, är försonlighet mot personer en regerings första pligt; men försonlighet mot motstridande ider är förbjudet densamma. Den ärade medlemmen måtte således ha användt ett felaktigt uttryck; hvad han föreslår församlingen, under föregifvande af försonlighet, är helt enkelt en afsägelse. (Bra! Bra!) Men en församling bör icke afsäga sig någonting. (Nytt och lifligt bifall). Den bör ha en bestämd åsigt, ett bestämdt mål; den bör sluta sig omkring sina ledare och strida mot dem, som hysa afvikande åsigter. (Bra! Bra!) Dessa sanningar äro grundvalen för hvarje fri författning i hvarje land, och jag förvånas öfver, att man bestrider detta. Det finnes dock majoriteter, som ej respektera minoriteterna. Deruti göra de emellerj;a nrätt Men denna färahrgalea Ian ieka riktas