knappar, glasperlor, bomullsdukar, knappnålar och dyligt kram samt väcka derigenom begäret efter en och annan af dessa iyxartiklar. Inom kort är bytet uppgjordt: håret lemnas för 1 dussin glasknappar, eller en perlekrans eller, såsom någon gång händer bland fattigt folk, för en 25eller 50-öring, under löfte att taga håret nätt af ,,så att det ej synes. Ilåramatören griper nu med ett visst behag saxen, skalar så af hufvudet efter svålen; och då den stackars qvinnau sedan ser sig i spegeln, blir hon först förskräckt för sitt utseonde, sedan förtviflad, börjar gråta, skrika, väsnas — allt efter hennes olika temperament. Schackerjuden, som kallar sig Kleman och har ett biträde, börjar nu reträtten, föreställer först säljarinnan hvilken god affär bon gjort och huru dyrt han köpt hennes dåliga hår; men blir oväsendet större, drager han sig tillbaka och fortsätter vägen till nästa gård, der samma procedur upprepas. Den ena säcken efter den andra fylles sålunda af enfaldiga qvinnors hårlockar. I Dagsås och Sibbarp lära klipparne varit nära deran att få stryk, emedan de klippta qvinnorna beklagade sig för männen öfver att de blifvit af Judarne bedragne; männen ville utkräfva hämnd, samlades, försedda med knölpåkar, för att gifva dem en upptuktelse, hvilken dock afstyrdes af den bonde, hos hvilken de för tillfället logerade. Emellertid måste klipparne skyndsamt försvinna derifrån. De hafva dock sedermera på lika sätt uppträdt på andra ställen.