Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 februari 1870, sida 2

icke inginge kostnaderna för bätsmansbållet, hvarjemte icke i beräkning tagits de extra anslagen, hvilka dock understundom uppgått till 5 å 600,000 rdr för året. Man vore visserligen, tillade hr grefven, för närvarande mycket benägen att glömma bort de extra anslagen på femte hufvudtiteln, men att man skulle gå så långt att man icke ens ville räkna dem, det var mer än han väntat. — ,Jag tycker icke om advokatyr! utbrast med anledning häraf hr Adlersparre, som nu alldeles förlorade jemnvigten. ,Då man talarl om den årliga kostnaden, kan man väl ej taga i beräkning extra anslag, som beviljas det ena året, men icke det andra. Detta är bara advokatyr! Ni torde finna, Hr Redaktör, att den ärade förvaltningschefen just ej begagnade något hofmannaspråk mot sin motståndare. Hans korta replik fick dock sin egentliga färg genom tonen, med hvilken den frambars, och hvilken kanske hos flere än mig framkallade den reflektionen, att personer med hr Adlersparres temperament gjorde väl uti om de allvarligen föresatte sig att icke uppträda för att replikera en motståndare, förr än de kände sig fullt och fast öfvertygade om att de hunnit ,kalmera sig, ifall de märkt sitt blod komma i svallning. De skulle derigenom undvika icke blott att törlöpa sig i sak och uttryck, utan jemväl och framför allt att falla in i en ton, som icke är — gentlemannens. Den kungl. propositionen om kronohemmans upplåtande åt åboerna med skattemannarätt föranledde i båda kamrarne åtskilliga erinringar, med afseende å hvilka jag endast vill såsom på sitt sätt märkligt omnämna, att den nyss till riksdagen uppkomne Ola Jönsson i Kungshult — de skånska nyliberales hufvudman och de skånska frälseböndernas förkämpe — fann i propositionen en anledning att återkomma till den ömtåliga frågan om en undersökning af eganåerättsförhållandena i Skåne. Han ansåg nemligen, att ett bifall till propositionen skulle lägga hinder i vägen för en sådan undersökning, den han ansåg oundviklig.