Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 februari 1870, sida 3

blifva åtkomliga och till evig välsignelse njutbara för hvartenda utaf Sveas barn. Innerligen hoppas vi, att alla i denna väg kunskapsrika, för vårt lands och vår kyrkas framtid nitälskande svenska kristna, vare sis de äro prester eller lekmän, skola unna oss den dyrbara handräckningen af sitt förtroende och af sitt deltagande, hvilken visst icke utesluter, snarare innebär en från sak utgående och till gemensam vinst, framför allt till vårt problems snara och lyckliga lösning ledande, allvarlig kritik. Att vi, när vi hafva att kläda det höga bibliska materialet i svensk drägt, med all ifver och omsorg skola vinnlägga oss om att häfda vårt älskade modersmåls rätt, lär väl ingen på allvar betvifla. Vi tro oss med afseende särskildt på denna vigtiga del af vårt åliggande kunna i ödmjukhet hänvisa företrädesvis till de tvenne sista banden, det fjerde och det femte af vår öfversättning af Gamla Testamentet. Hvad de första delarne af denna proföfversättning angår, erkänna vi uppriktigt, att, som våra grundsatser rörande den bibliska formen i språkligt hänseende, under fortskridandet af vårt arbete, rönt en viss utveckling, vi med längtan emotse den dag, då vi, sedan fakulteternas, domkapitlens och äfven enskilda granskares anmärkningar öfver nämnda öfversättning hunnit inkomma, medelst några af oss sjelfva önskade förändringar få bringa hela Gamla Testamentet i det skick, som vi anse det böra erhålla, för att det skall kunna med öfvertygelsens trygghet och värma öfverlemnas åt dem i vårt land, hvilka nu och framgent vilja lära känna hvad det är Gud har talat genom sina heliga siares och profeters mun. Slutligen anse vi oss äfven, för att för framtiden förebygga all vidare oriktig uppfattning af vår ställning till den upplaga af Nya Testamentet, som utgafs 1861, uppfordrade att tillkännagifva, att den nuvarande bibelkommissionen, hvilken alltid med tacksamhet inhemtat de tankar rörande detta arbete, hvilka framställts, dels i kyrkliga och vetenskapliga myndigheters utlåtanden, dels i yttranden på kyrkomötet 1868, dels i enskilda personers stundom mycket förtjenstfulla uppsatser, äfven om alla dessa uttalanden ej tillkommit, säkert skulle, när efter fullbordad öfversättning af Gamla Testamentet ordningen hade kommit till det Nya, hafva underkastat den nämnda, under andra och helt olika förhållanden utarbetade, editionen af det Nya Testamentet samma till ämnets grund gående omarbetning, hvilken nu som bäst försiggår. Vi äro öfvertygade, att icke blott StockholmsPosten sjelf, utan äfven hvarje annan fosterländskt sinnad tidning, hvilken utur nämnda blad aftryckt den ifrågavarande uppsatsen, benäget intager detta tillkännagitvande.