skämtet, orh i det jag, genom en kort förklaring, afkastade masken, föll Jag I armarne på den hederlige nordbon. Hans g ädje var gränslös och hon utropade alltjemt: vIa, var det inte det jag trodde, fast er bekantskap med persiskan gjorde mig tveksam om hvad jag skulle tänka? Han frågade mig om Teheran, om sina dervarande bekanta; och sedan vi sålunda samspråkat en stund, måste jag packa ihop mina tillhörigheter, för att följa honom hem och anlita hans gästfrihet så länge jag behagade. Bland den persiska betolkningen hette det, att doktorn ville begagna min härvaro, för att under min handledning fortsätta sina studier i alkemien; och mitt vistande hos honom väckte så mycket mindre uppmärksamhet, som europcens hushållning var anordnad helt och hållet på persiskt sätt. I ostörd belåtenhet tillbragte jag också sex veckor i-hans gästfria hus.