Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 februari 1870, sida 3

sarvägarne och under vintern med formännen, och hvars persontrafik blir så mycket mindre än Upsala— Stockholm-banans? Detta lemnar jag åt banans förfäktare att besvara. Jag tror de få vara skickliga räknemästare, om de kunna få trafiken att betala driftkostnaden. Vidare omtalar författaren huru stora qvantiteter jern och stål bergslagerna producera; detta är nog mycket intressant att höra, om man ej vet det förut, men hvad det har med den föreslagna jernvägen att göra, kan jag ej förstå. Det är en fix idö hos en hel del af Stockholms innevånare, att bergslagsbanor skola gå direkte dit, och nu synes denna åsigt hafva smittat äfven förfäktaren af Köping— Seralla—Thureberg-banan. De kunna aldrig ihågkomma, hvad som så ofta blifvit sagdt, nemligen att bergslagerna under sommaren kunna så sina produkter transporterade till Stockholms jernvåg så billigt, att jernbanan ej kan uppträda såsom konkurrent. Under vintern åter torde säkert alla bruksegare magasinera sina produkter, ty dels är det förenadt med dryga kostnader att få jernet transporteradt till vågarne, och dels samt hufvudsakligast hinna de första skutorna om våren fram i tid för den börjande exporten. Behöfver exportören några hundra centner för kompletteriug, så sändas dessa pr jernväg, och dervid torde hela denna stora trasik stanna. Vår jernhandtering är ej så vinstgifvande, att ej hvarje öre pr centner jern tillvaratages, och då jernet ej under vintern kan från Stockholm exporteras, ligger det i lika godt förvar i Mälarebamnarne som på Stockholms vågar). En af de starkaste ifrarne för denna jerubana, landssekreteraren Treflenberg, har i landshöfdingeembetets till 1869 års landsting ingifna framställning N:o 2 bland andra goda fördelar af denna jernbana påpekat möjligheten af ,,att i händelse framdeles marknad för vår jernproduktion skulle uppstå i Ryssland, en betydande transitotrafik från Örebro bergslager måste på denna linie befordras till Stockholm såsom landets förnämsta exporthamn vid Östersjön. Att Stockholm är landets förnämsta exporthamn vid Östersjön är obestridligt, men dermed har hr Treffenberg icke bortsopat isarne, som om vintern vanligtvis bruka stänga såväl Stockholms som Rysslands hamnar. Om sedan hr T. frågat några skeppsmäklare, skulle han fått höra, att S:t Petersburgs bamn är stängd af is en eller annan vecka sedan våra Mälareskutor börjat att på våren anlända till Stockholm med jern. Om, såsom ibland händer, Rigas hamn är tidigt öppen, tror hr T. att importörerna i Ryssland skulle vilja, för nämnvärda qvantiteter jern, betala det högre pris, som betingas af jernets transportering till Stockholm pr jernväg, högre frakter och assurans? Jag tror det ej. En annan omständighet. För hvarje år börjar direkt skeppning från Mälarehamnarne till utlandet att ökas; hvad är då naturligare, än att skeppningarne på RyssJand ske direkte? Endast derigenom att så sker, och denna skeppning på allt sätt underlättas samt befrias från alla kostnader i Stockholm, blir det möjligt att sälja svenskt jern billigt, och kunna göra verklighet af den mycket omordade stora exporten till Ryssland. Icke göres denna export möjligare genom stockholmska ,bergslagsbanor. Artikelförsattaren i Aftonbladet säger vidare, att ett bolag är bildadt för Köping — Sevalla-linien. Månne detta är alldeles rigtigt? Jag bar anledning tro att detta uttryck tarfvar förklaring ) Äfven om bolaget hade det föreslagna aktiekapitalet 500,000 rdr tecknadt och inbetaldt, om bolaget hade af riksdagen erhållit ett anslag af 500,000 rdr, är det derföre så såkert, att bolaget kunde, mot antagliga vilkor, finna en långifvare, som försträckte bolaget 1 million, sedan 1869 års landsting, trots herr T:s lysande målningar, ej ville lemna sin garanti för ett dylikt lån? Att långifvaren skulle anse den jernbana, som för de lånta penningarne möjligen byggdes, såsom full garanti, är kuappast troligt. Slutligen påstår författaren i Aftonbladet, att alla de myndigheter, som i ämnet yttrat sig, gynna sträckningen Thureberg —Sevalla. Har man äfven frågat jernindustriens mälsmän i orterna? Om herrar Treffenberg Co. ville göra sig besvär att fråga dem, torde svaret blifva, att banan blir för dem beqväm, då de under vintern besöka Stockholm, men att de för öfrigt ej behöfva henne. Och af jernindustrien skulle banan lefva, ty spanmålstrafiken betalar väl knappast olja och talg till maskiner och vagnar. Frågar man deremot jernfabrikanterna huru de vilja hafva jernbanor lagda, som skola motsvara deras behof, så torde svaret enbälligt blifva: från norr till söder. Jern och malm söka sig, naturligt nog, till första hamn, för att bli så billigt som möjligt transporterade sjövägen till destinationsorterna. om derföre i dessa trakter jernbanor böra byggas, så drag en från Vesterås norr ut (icke med någon krok åt öster), den skall kunna konkurrera med formännen; fortsätt Köping— 1. 1 1: