Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 februari 1870, sida 1

NILS BOSSON STURE. -) Historisk Roman i tre delar af C. Georg Starbäck. Vi kunna föreställa oss, med hvilka känslor Karin bevittnade allt detta. Och likväl tonade i hennes hjerta en sträng, som nästan öfverljudade fasan och oredan utom henne. Och sjelfva den osrid, som drabbade den usle fogden, tycktes påminna henne om det öde, som väntade henne sjelf, då hon skulle släpas till brudstolen med on man, som hon icke kunde gifva sitt bjerta, och hennes lott visade sig för henne så mycket hårdare, som det var hennes egen faders hand, som drog henne till olyckan. Hennes öga följde väl med uppmärksamhet allt som tilldrog sig i salen, och hennes öron uppfångade ljuden af de talande, och hennes själ var ock stundom med, men alltid så stannade hennes tankar vid morgondagen och Erik Puke, och hon skälfde till, och så godt som omedvetet för heune sjelf vaknade hos henne begäret att fly, att begagna sig af oron och villervallan i klostret för att obemärkt komma ut och sedan fly, fly långt bort, hvart... det var en fråga, som hon då icke tänkte på. Blixtsnabbt växte denna tanke till beslut, och omedelbart derpå sysslade hon i sin inbillning med medlen att utföra detta beslut. Bönderna hade lemnat salen och man hörde fogdens rop om hjelp, när han släpades utför trapporna. Den gamle munken stod darrande helt nära dörren, omgifven af klagande och skälfvande munkar, och mor Inga hade fallit på knä i andra ändan af rummet med ansigtet gömdt i sina händer. Endast Herman Bermans sven stod qvar på samma