redlighet, hvaremot det måhända sattats honom tillräcklig öfverläggning. I kunnen tio mig, att det fallit mig svårt att uppträda mot den förre finansministern, som i svåra tider (våren 1866) ådagalade stor dug ighet och på den korta tiden af 3 dagar undanröjde alla hinder, som stodo i vägen för vår aktion. Bismarck slutade med att lofva en noggrann redogörelse för användandet af meranämnda summa. Virchow, som fann sig förnärmad af att ha blifvit betecknad som , politisk dilettant; påminde ministerpresidenten om ett af hönom sjelf förut användt uttryck: , Vi taga pengar, hvar vi finna dem! Bismarck genmälde: Detta yttrande blef fäldt under krigstiden; jag önskar, att det må bli öfverlemnadt åt glömskan. I det påföljande slutmötet den 11 dennes förkastade, som bekant är, deputeradekammaren regeringens förslag om efterbevillningen med en betydlig majoritet.