Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 februari 1870, sida 1

TIN INN ITU BULKUS LLÄEÄUNULLL. 1 EELA SPENAT talade sin mening, oaktadt han visste att kan skulle blifva i minoriteten och att det sålunda kunde ur den egna fördelens synpunkt vara försigtigare att iakttaga tystnad. Det är icke oantagligt, att friherre De Geers uppträdande bidrog att förstärka majoriteten i första kammaren, som blef öfverraskande stor. I andra kammaren räknado majoriteten jemnt två tredjedelar af de afgifna rösterna. Förslaget om inrymmande af valbarhet till riksdagsmän äfven åt mosaiska trosbekännare bifölls af båda kamrarne utan votering. Jag beredde Eder i mitt gårdagsbref på ett förspel till religionsfrihetsdebatten i första kammaren. Genom en omflyttning på föredragningslistan, blef det emellertid i stället ett efterspel. Lrih. Leyonhufvud besvarade i afton, och, såsom mig syntes, på ett ganska lyckligt sätt grefve Hamiltons interpellation om monitorerna. På den första frågan: om br Ericsson upplyst regeringen att tornen å monitorerna vore blott provisionella, svarade han, att någon sådan upplysning ej erhållits, och så mycket mindre kunnat erhållas; som ingen hvarken förr eller nu ansett dem provisionella, ehuru hr Ericsson begagnat. detta oegentliga uttryck. Man borde ihågkomma, anmärkte hr sjöministern litet spetsigt, att hr Ericsson vore en gammal man och varit länge frånvarande från fäderneslandet, och det vore derföre förklarligt om han i en tidningsartikel väljer uttryck med mindre omsorg än en ledamot af svenska akademien! Hr sjöministern meddelade för öfrigt en mängd intressanta upplysningar om förhållandet mellan solida och lamellerade pansar, utvisande att skillnaden i deras styrka ej är så stor som på sista tiden från vissa håll påståtts, utan kunde anses uttryckt med förhållandet mellan talen 61 och 52. Med anledning af den andra frågan, om det vore skäl förändra monitorerna eller använda pengarne till nybyggnader, meddelade frih. I., att då resultatet af alla profskjutningar vore, att man måste sätta mera jern i pansaret för att gisva det erforderlig styrka, så vore meningen att öka tjockleken af monitortornet, så mycket som monitorerna tåla, hvilket vore 4 å 5 tum. Derigenom blifva tornen 15 tum tjocka och således motsvarande tidens anspråk, ty denna pansartjocklek vore den största som hittills användts. Han erinrade för öfrigt, att då det vore omöjligt, såvida man ej ville såsom de stora sjömakterna bygga kolossala pansarfregatter med en kostnad af 10 å 12 millioner, att hos samma fartyg förena fordringarne på pansarstyrka, artillerikraft och snabbhet, måste man göra en , boskillnad mellan dessa egenskaper och dels bygga fartyg, för hvilka snabbheten vore hufvudsak, dels sådana, hos hvilka man ville åstadkomma styrka. Våra pansarfartyg kunde sålunda ej blifva af beskaffenhet att kunna sändas ut på öppna sjön, att bestrida andra makter herraväldet på Östersjön, ej heller kunna de bevaka hela vår vidsträckta kust, men vigtiga positioner funnos, för hvilka de, i förening med befästningar, voro särdeles tjenliga, såsom inloppen till Stockholm och Södertelje, det sednare företrädesvis med hänsyn till jernvägen. Men då de, som skulle på sistnämnde ställe stationeras, borde vara af beskaffenhet att ega en reträttväg genom kanalen, måste deras storlek vara lämpad derefter, och detta vore äfven förhällandet med de nya pansarbåtar, som det vore ifråga att bygga. Hufvudsumman af hr sjöministerns yttrande var, att han med fasthet höll på monitorsystemet, såväl hvad angick de större monitorerna som de mindre med fasta torn, och han förklarade det vara bättre att hålla sig till det, som man visste vara godt, än att fästa sig vid projekter, som uppdyka, vare sig i tidningar eller annorstädes, och hvilka, då konstruktörerna taga dem om hand, vanligen få pruta betydligt på sina utlofvade förträffligheter. Om Ni sammanställer detta yttrande med de upplysningar jag i går meddelade om vissa häll, der man är sysselsatt med sådana der projekter, skall Ni finna, hvilken manlig oförAAAA —