behällsamhet som låg i dessa hr sjöministerns ord. Grefve Hamilton uppträdde för att replikera ministern och gaf tillkänna, att då det medgifvits, att monitorerna ej kunde blifva stridsfartyg på sjön, tvekade han fortfarande om det vore skäl på dem nedlägga kostnader, och om det ej vore bättre för dessa penningar bygga nya pansarbåtar. Genom några artiga fraser sökte han slutligen förtaga verkan af det för grefve v. Platen sårande, som låg i den första af hans frågor. Då grefve v. Platen härefter tog ordet, afstod han derföre från det svaromål han eljest ämnat afgifva. Sedan hr sjöministern än en gång haft ordet och bland annat meddelat resultaten af profskjutningar med 600-pundig kanon mot 15-tums pansar, sammansatt af tre 5tums plåtar, visande den innersta fullkomligt oskadd, hvilket. antydde den punkt, på hvilken man i detta hänseende nu befunne sig, afslöts debatten af hr Wallenberg med några ord, med anledning af den uppkastade frågan ,hvems felet vore? Det synes, sade hr W., att här, såsom vanligt, der frånvarande skulle få orätt; men då kammaren den 13 Maj 1867 uttalat sig om hr Ericssons förtjenster om fäderneslandet, och då han ej sedan dess gjort något, hvarigenom han förverkat det då uttalade förtroendet, så borde man, då man har framför sig en med tekniska arbeten sysselsatt person, ett snille, ej räkna så noga med honom, då han kastar ut några ord på papperet och ej väger dem på diplomatisk vågskål. Jag tror, hr redaktör, att grefve IIamilton förtjenade denna tillrättavisning, och på mig åtminstone gjorde hela förhandlingen det intryck, att hr grefvens interpelation icke ledde till något för honom och nans syften fördelaktigt resultat. Ni torde anmärka, att första kammaren såtillvida gått in på förslaget om särskildt itskott för försvarsväsendet, att det samyckt till ett sådant, för behandling af hr Palanders motion.